Hej, här kommer lite nyheter om gallbjörnarna, katterna och hundarna i Asien. De organisationer blir allt mer beroende av vår hjälp, i takt med att vi får fler medlemmar och kan öka våra bidrag till Asien.

Det är verkligen rörande den tacksamhet vi får från våra partners i Asien. Många skulle aldrig kunna utföra så mycket som de gör idag, utan de bidrag som de får från Animal Protection Network i Sverige. Det är dina pengar. Därför har vi med några av de tack vi fått den här månaden från Asien – de är till dig är som medlem.

Ett stort tack till att du skapar en möjlighet till liv för katter, hundar och gallbjörnar som exploateras i Asien.

Anna Almberg, ordförande, Animal Protection Network

Svenska Lou Kockly i APNs styrelse är under hela december månad och besöker vår partner AKF i Filippinerna som arbetar med att rädda hundar från olagliga slakterier.

 

Jag fick ett SMS från Lou i fredags natt:

“Hej, jag är påväg till Bagiou. Ska göra en operation mot ett slakteri. Fick precis veta. Jag kommer att ha skyddsväst på mig och jag har med mig kamera. Håller er underrättade hur det går och lovar att vara försiktig. Tänk på oss!”

 

Sen kom det ett till på lördag förmiddag:

“Hej. Jag är klar nu, lite skrubbsår och rivsår. Jag vet inte om jag ska gråta eller kräkas. Nu åker vi i ilfart därifrån med poliserna. Jag har sett helvetet på jorden. Men jag lever och vi räddade 49 hundar”.

 

Läs mer Lous upplevelser på centret vår blog: http://apn.blogg.se/. (Det finns bilder på blogen som kan uppfattas som obehagliga). Här är ett citat från blogen från förra veckan:

 

“Framme vid centret sedan igårkväll vid midnatt ungefär. Idag har jag hämtat upp “min” underbara katt Lilly till lägenheten och hon kände igen mig direkt! Hunden som fäste mig så intensivt vid förra gången jag var här, Amin, kände igen mig direkt och blev så glad att han nästan kissade på sig när jag hämtade honom. Det var ett kärt återseende! Är han inte vacker?”

Vi träffade Kinas ambassad tillsammans med riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson och lämnade över protestlistor till den Kinesiska Ambassaden mot gallbjörnsfarmning samt mot kött- och pälsindustrin där katter och hundar exploateras i Kina. Över 10 000 personer hade skrivit på protestlistorna.

 

På Ambassaden träffade vi ZHOU LuLu, Director of the political section på Kinesiska Ambassaden. Vi hade ett intressant samtal om djurskydd i Kina, gallbjörns- samt pälsfarmning. Listorna kommer nu att gå igenom på ambassaden och därefter skickas till Kina. Vi kommer att få en uppföljning inom några månader på listöverlämnandet. Ambassaden i Stockholm har även lovat att vidarebefodra information till Kina om illegala björnfarmer, så att de får en inspektion av deras motsvarande jordbruksdepartement. Det är värdefullt för AAF i Kina att de kan få det stödet från oss i Sverige.

Birgitta Ohlsson, som är Riksdagledamot för Stockholms kommun samt

Folkpartiets liberalernas utrikespolitiske talesman, arbetar för samma frågor som APN. Läs här hennes fråga till jordbruksministern om björnarna i Kina samt Erlandssons svar; http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GW11313.

 

Vi har ställt några frågor till Birgitta bland annat gällande hennes inställning till situationen i Kina:

 

 

1. Ser du dig själv som en person vilken tycker att det är viktigt att förespråka djurs rättigheter, i Sverige och i övriga världen? Varför?

Jag slutade äta kött av etiska skäl för över 20 år sedan när jag var i tidiga tonåren och har alltid värnat om djuren. Det står inte emot varandra att värna om både om människors och djurs välbefinnande. Vi människor som har förmågan och möjligheten att med vårt förnuft och kunskap att förändar världen har en moralisk förpliktelse att också värna om djuren.

 

2. Vad tycker du om situationen för svartbjörnarna som utnyttjas inom gallindustrin i Kina?

Jag mår illa när jag ser de vidriga bilderna på svartbjörnarna som utsätts för ett fruktansvärt lidande. Att behandla djur på detta sättet hör inte hemma i ett modernt civiliserat samhälle.

 

3. Hur ser du på Kinas exploatering av djur och människor i stort?

Kina är en kommunistisk enpartistat, där människorna inte får tycka, tänka och tro fritt. Kina är världens största diktatur och ett förtryckarsamhälle där det saknas pressfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Detta påverkar givetvis också djurens situation, för i ett samhälle där människor inte tillåts att höja rösten, starta föreningar fritt eller skriva i tidningar och klaga på regimen för att bekämpa såväl människors som djurs eländiga situation gör ju att det också är svårt att ändra gamla djurfientliga traditioner. I ett öppet demokratiskt samhälle har vi som fria individer bättre möjligheter att protester mot såväl diktatur som djurplågeri. I Kina råder många urgamla och omoderna traditioner vad gäller djurhållning som ex. minimala burar i djurparker, ovärdig slakt av djur, hållning av pälsdjur som är rent ut sagt vidrig, listan kan göras lång.

 

4. Gallbjörnsfarmande är lagligt i Kina. Vad anser du om att Animals Asia Foundation, som APN stödjer med ekonomiska resurser, köper loss björnar från farmer i samarbete med Kinesiska staten, och att farmarna samtidigt fråntas sin gallbjörnslicens, och då även får resurser till att starta en ny mer etisk verksamhet att försörja sig inom?

Detta är en mycket bra metod då man genom insatsen ger farmarna chansen att börja om på nytt med en annan inriktning. Ofta håller människors fattigdom parat med gamla traditioner kvar människor i en ovärdig hållning av djur. För att förbättra djurens situation måste vi i grunden ändra människors livsstil och tankesätt.

 

5. Anser du att den svenska riksdagen eller regeringen skulle kunna göra något för att påverka Kina till att göra gallbjörnsfarmande olagligt? I så fall vad?

Jag tror att det är positivt att försöka på olika sätt skapa opinion i denna fråga. Att få journalister att göra reportage om detta grymma djurplågeri, väcka politikers medvetande såväl i den svenska riksdagen som Europaparlamentet. Jag själv ska lämna in skriftliga frågor som riksdagsledamot till våra svenska ministrar för att be dem lyfta frågan i olika relevanta sammanhang.

 

6. Anser du att EU skulle kunna göra något för att påverka Kina till att göra gallbjörnsfarmande olagligt? I så fall vad?

EU har ju tidigare med framgång drivit ex stoop av importen av hund- och kattskinn från asiatsika länder främst Kina till Europa. Varför inte försöka på samma sätt med gallbjörnsfrågan.Problemet här är dock att många av produkterna från detta djurplågeri är ju avsedda för den asiatiska marknaden.

 

7. Tycker du att insamlandet av namnlistor mot gallbjörnsfarmande som lämnas till Kinesiska Ambassaden i Stockholm kan ha en effekt på problemet på plats i Kina? Eller är det meningslöst att samla in namn? I så fall, varför?

Alla bäckar små. Politik är som ett maratonlopp, det gäller bara att vara mer uthållig än sina motståndare som en av mina riksdagskollegor brukar säga. Jag tror att det är bra med namninsamlingar för att det skapar, bygger och uppmuntrar en kritisk opinion.

 

8. Vad tror du att man som privatperson kan göra för att hjälpa gallbjörnarna i Kina på bästa sätt, och få slut på den kommersiella verksamheten där?

Man kan stödja Animal Protection Network, det ska jag börja göra. Man kan skriva insändare. Man kan kontakta sin lokala riksdagsledamot och be dem att agera.

 

9. Tror du att vi går mot en framtid där djuren kommer att få ökade rättigheter, eller kommer de att exploateras i högre grad inom de kommande decennierna?

Indiern Gandhi brukade ju säga att man kunde se hur långt ett samhälle hade kommit beroende på hur det behandlar sina djur. Det är sant och det kommer att ta tid och vi kommer i framtiden behöva skämmas för våra barn och barnbarn. Men det gäller att vara uthållig och jag är positiv för de goda idéerna, tankarna och politiska rörelserna brukar segra till slut.

 

APN har ett mycket bra och nära samarbete med AAF i Kina. Vi skänker 2000 kr i månaden till deras skolutbildningsprogram med hundar, 1000 kr i månaden till deras Dr Dog program samt 5000 kr i månaden till deras gallbjörnsprogram i Kina. De gör ett fantastiskt arbete. Vi har även fått in ett flertal extradonationer från icke medlemmar i samband med artikeln i Expressen om oss och AAF. Vi gav under oktober en extradonation till AAFs gallbjörnsprogram på 30 000 kr och i september kunde  vi skänka 17 000 kr vilka kommit in som extradonationer till björnarna på vårt konto.

Vi står också på tur att få adoptera en av deras fd gallbjörnar i Kina, som bor på sheltret. Vi måste dock vänta tills nästa räddade lass anländer.

Här är AAFs tack:

 

“Anna och Animal Protection Network, du och era medlemmar är så fantastiskt generösa mot våra björnar och till gruppen.

Och att ni i dess ekonomiskt oroliga tider ökar era medel är rörande. Vi oroar oss redan för vad som kan hända om våra tillgångar börjar att minska.  Men ni har lyft vårat förtroende och gett oss hopp om att allt kommer bli bra till sist.

 

Återigen tack för att ni är så snälla och stödjande. Björnarna, hundarna och katterna är verkligen lyckliga som har er så hårt kämpandes på deras sida.

 

Vad gäller nya björnar -önskar jag att ni kunde adoptera en omgående – men tyvärr vet vi inte när nästa grupp med räddade gallbjörnar anländer till Chengdu. Men ni står som nästa på tur att adoptera en av våra björnar.

Jag väntar ett möte med regeringen/de styrande, förhoppningsvis inom de närmaste veckorna och då kommer den här frågan vara topprioriterad. Kan jag återkomma när vi har mer information att dela med oss av?

 

Anna, tusen tack- ni är underbara.

Hjärtligaste hälsningarna till dig och ditt härliga gäng / Jill”

 

Läs den vackra historien och se de fina bilderna på vår site om de tappra överlevande björnarna från de som räddades i mars, som här flyttar in i sina nya hem: http://www.animalprotection.se/index.php?id=129.

Animal Protection Network har adopterat en fd gallbjörn som bor i Khao Look Chang i Thailand. De som driver projektet är WIldlife Friends of Thailand, vilka har ett flertal projekt för olika vilda djurarter.

För tillfället tar WIldlife Friends of Thailand (WFFT) hand om 21 björnar; 9 Kragbjörnar och 12 Malajbjörnar i deras djurhem. Endast fyra av björnarna kommer från en gallfarm, som låg i Kanchanaburi provinsen i Thailand för ett par år sedan. Björnarna kom inte i WFFTs händer förrän förra året efter att de spenderat en viss tid i en skola i en väldigt liten bur. Gallfarmer är numera olagliga i Thailand . De övriga 17 björnarna är före detta husdjur och resten kom direkt från det vilda (beslagtagna från smugglare och två som fastnat i en fälla).

 

Att ta hand om en björn kostar WFFT runt 3 dollar om dagen, då är mat och vård inräknat. Självklart inkluderas inte det inhängande området och skötseln eftersom dem delar gården med allt från två till åtta andra björnar.

 

Animal Protection Network har adopterat den största av de fyra björnar som har ett förflutet på en gallfarm, en björnhanne som heter Somsri.  APN kommer att betala 1000 kronor i månaden för hans mat, skötsel och boendekostnad i hägnet. Vi återkommer med hans historia i nästa nyhetsbrev.

 

Vi har utökat våra bidrag till Soi Dog Foundation till 4000 svenska kronor i månaden. De hjälper hemlösa katter och hundar på ön Phuket. Det finaniserar steriliseringar och operationer av 44 hundar i månaden. Vi stödjer även deras hundhem, där en av deras kennlar är döpta efter Animal Protection Network.I oktober gav vi Soi Dog Foundation en extra donation på 15 000 kronor. John Dalley som driver organisationen blev väldigt lycklig för dessa glada nyheter. Vad som är väldigt tråkigt är att svenska hotel Sunwing på Phuket har dödat flera strandhundar som söker skydd i anslutning till hotellet, istället för att Soi Dogs låta ta hand om dem och sterilisera dem.

 

Här är Johns Dalley på Soi Dog Foundation tackbrev till dig som medlem;

 

 

Kära Animal Protection Network,

 

Tack så mycket för donationerna. Vi uppskattar verkligen ert stöd.

Jag har några idéer angående donationerna på 1400 euro. Utbildningsprogrammet behöver inga pengar, lyckligtvis. Barnen åker buss till härbärget och får där en introduktion innan de tar över hundarna, träffar veterinärer etc.… Vi behöver göra kliniken större, då vi är i behov av fler rum för hundar att befinna sig i före och efter operation samt mer plats för de fall som kräver isolation. Vi tänker också skaffa mer rum för lösa hundar då dessa blir väldigt varma i det soliga vädret.

 

Äntligen har vi området på ett femårs-hyreskontrakt men det första året har nästan gått. På något sätt måste vi samla ihop ungefär 12 miljoner baht över de närmsta fyra åren för att säkra framtiden för vår central. Inom kort kommer vi att påbörja en kampanj med detta syfte och samla pengarna vi fått på ett separat konto i Holland.

 

Vi fick höra de tråkiga nyheterna om Headrock härbärget i Hua Hin som var tvungna att stänga ner och efteråt kom med några av deras hundar hit. Vi vill inte att samma sak ska hända här. Alla våra hundar är antingen offer för grymhet och övergrepp eller har blivit övergivna och har därför ingen annan stans att ta vägen.

 

Har fått upplysningar från svenska veterinärer som vill jobba som volontärer nästa år. Har inte fått något beslut än men vi väntar och ser.

Vi har haft många djurdoktorer från andra länder den senaste tiden.

 

Från den ljusa sidan; i september passerade vi 20,000 hundar och katter som har steriliserats och vi kommer helt klart överskrida förra årets siffra.

Jag tror mig minnas att jag meddelat dig om ett hotell i Kao Lak som sponsrade ytterligare en veterinär och två gånger per månad åker vi i tre dagar för att sterilisera djuren där. Kao Lak är området som led mest skada och förlorade flest liv under Tsunamin och har många svenska turister. Förr kontrollerade man antalet hundar genom förgiftning under lågsäsongen.

Tack vare Khun Toom, vår thailändska samordnare, har vi byggt upp ett bra samarbete med dem som styr i området och förhoppningsvis kommer förgiftningen till sitt slut.

 

Varje månad har vi varit på Koh Lanta, vilket verkligen är ett litet Sverige. Det finns fler svenska turister och boende här än något annat land på lång väg.

Vår senaste klinik som varade i över två veckor hölls med hjälp från den världsomfattande veterinär vården som sponsrade oss med tre veterinärer mot en bland våra medarbetare. Koh Lanta, vilket är en muslimsk ö och ett par år tillbaka inte hade några hundar boende där, har idag ett par hundra men inga djurläkare. Man kontrollerar deras kvantitet genom förgiftning eller att ta med dem ut till havs där de dränks. Vi har byggt upp ett bra gemensamt arbete med den lokala styrelsen. Vi kommer att behöva återvända men måste antagligen vänta tills högsäsongen är över, då vi samarbetar med en norsk kvinna som på egen hand sköter Lanta Animal Welfare och hennes gästhus och klinik används under denna säsong.

 

Vi ska till en ö ännu längre bort för att sterilisera alla hundar där. Som tur är finns det inte många men en av dem är redan gravid och det är viktigt att vi sätter stop för problemet innan det hinner utvecklas.

 

Förra månaden skickade vi över ett team till Phi Phi-öarna för att sterilisera katter. En australiensk statlig vetenskapsman gjorde en kartläggning med syftet att kastrera över 500 av dem.  Vi fick problem med att övertyga den muslimska befolkningen att det är bättre att sterilisera katterna än att förflytta dem till obebodda öar. Problem uppstod dessutom när kattinfluensan utbröt men gruppen lyckades ändå kastrera över 200 katter så vi kommer att återvända dit vid ett annat tillfälle.

 

Vi fick besök av en norsk journalist som blev mycket imponerad. Hon har publicerat en artikel i en norsk tidning, fast hon berättade för mig att norrmän inte är särskilt bra på att skänka pengar till välgörenhet för djur. Den ledande tyska tidskriften German Dogs kommer att göra en stor artikel om oss i deras januarinummer.

 

Från den mörka sidan har vi den senaste tiden sett en tydlig ökning av antalet grövre fall och fler kattungar och hundvalpar har blivit övergivna i lådor på huvudvägen. Just nu har vi flera hundar som återhämtar sig från skador gjorda av större eller mindre knivar samt andra verktyg.

 

Den pågående världsekonomiska krisen har också påverkat oss negativt med en stark thailändsk valuta som gjort donationer från andra länder mindre värda. Matpriser har ökat med mer än 30 % detta år och vi betalar över 70,000 thailändska baht per månad för hundmat. Det är omöjligt att få thailändska företag att donera eller ens ge oss rabatt på mat eller mediciner. Fastän oljepriserna har fallit tvivlar jag på att vi kommer få se någon förändring av de höga varupriserna. Naturligt har också människor mindre pengar nu och är därför inte lika villiga att skänka gåvor.

 

Vi hoppas att fler hotell ska sponsra oss som Evason hotellet har gjort.

 

Svenska Sunwing Hotel fortsätter att förfölja hundar. Efter att de blivit av med två som bott där anländer nu fler, som jag förutspådde, och en anställd har berättat för oss att föreståndaren gett order om att även dessa hundar ska ”undanröjas”. Han har aldrig svarat på mina e-mail för att diskutera saken, oavsett om han påstått motsatsen. Allt vi kan hoppas för är att vid något tillfälle kommer han att ersättas av en mer godhjärtad person till överhuvud. Läget skulle vara mycket bättre med ett fåtal steriliserade hundar med god hälsa än ständigt nya som anländer.

 

Utan det stöd som vi får av Animal Protection Network skulle vi inte ha möjlighet att hjälpa djuren här.

 

Vänliga hälsningar, John Dalley, Soi Dog

 

Vi har länge stött Kalimpong Animal Shelter i norra Indien. De har råkat ut för stor politisk oro i området, varav verksamheten med steriliseringsprogram just nu ligger nere, inte minst för att veterinären där Naveen har blivit hotad. För hans personliga säkerhet kommer han att flyttas till ett annat center inom ramen för samma organisation i Jaipur och arbeta där istället. Vi kommer tillsvidare att skänka månadsbeloppet till det nya center som Naveen kommer att arbeta på, så att han kan fortsätta sitt steriliseringsprogram där. Det kommer dels att röra sig om ett kattprogram, som vi stödde i Kalimpong, men tillfälligt kommer våra pengar även att innefatta vård till andra djur. Läs här Christines brev, hon är grundare av organisationen, som ger en djupare förklaring till det som har hänt:

 

 

“Kära Animal Protection Network!

 

Jag skriver detta från Jaipur, och först av allt vill jag tacka APN för de 177.000 rupier som kom in på vårt bankkonto den 11 november. Detta brev hänger ihop med detta stöd.

 

Vi har upplevt ett stort bakslag i vårt arbete i Kalimpong och jag måste informera dig om det. Ursäkta emailets längd, men jag anser det nödvändigt att förklara fullt ut för dig vad som hänt.

 

Som jag tidigare förklarat för dig grundade Jeremy och jag djurskyddet 1993. Under 80-talet hade Darjeeling-distriktet (som inkluderar Kalimpong) varit ett skyddsområde på grund av dess närhet till den internationella gränsen mot Kina och även beroende på en rörelse bland den lokala nepalesiska befolkningen, ledd av Mr Subash Ghising och hans Frihetsfront för Darjeeling Gorkha, för ett Ghorkaland, det vill säga. en självständig delstat. Gorka-borna (de nepalesiska) hade tidigare varit bosatta i nordvästra Bengalen i flera generationer och hade blivit den dominerande etniska gruppen i regionen. Som ett resultat av rörelsen bildades ett halvautonomt Darjeeling Gorkha Hill-råd.

 

Djurskyddsområdet bemannades då av lokala bybor från byar i närheten, samt en föreståndare och tillresande frivilliga veterinärer utifrån. Just då kunde vi inte anställa någon indisk veterinär av lämplig kvalitet från trakten. Icke desto mindre etablerade sig djurskyddet långsamt, och ABC-projektet drevs snart framgångsrikt tillsammans med byläger och veterinärvård för djur i byn, alltifrån nötboskap till getter, grisar och kycklingar. Saker och ting verkade ha lugnat sig efter åttiotalets instabila politiska period.

 

Att arbeta med frivilliga västerländska veterinärer hade sina speciella problem, så vi var naturligtvis glada när vi 2002 kunde anställa dr Naveen Pandey, på den tiden nyutexaminerad  från en delstat söderut. Han var mycket engagerad i livet i detta avlägsna område, och efter en inledande period vann han de anställdas förtroende, och vi kunde snart märka att  djurskyddet började fungera mer effektivt än någonsin tidigare. Dess verksamhetsområde expanderade och det fick mycket stöd från det lokala samhället.

 

För ungefär ett år sedan dök en ny politisk person upp, som hette Bimal Gurung. Hans Morcha-parti hävdade att mr Ghising inte gjort något för att främja Gorkhalands sak, och att denne borde lämna Dajeeling. Mr Ghising drevs bort och lever nu någon annanstans. Den nye ledaren mr Bimal Gurung kom snabbt till makten. Han yrkade t.ex. på att gorkhaborna skulle bära nepalesiska dräkter trots att de var i Indien. Han insisterade att gorkhalands nummerplåtar skulle användas på alla fordon, trots att detta var olagligt. Människor som inte sätter upp skylten ”Gorkhaland” i sin butik får butiken sönderslagen. Gorkhaland bör vara endast för gorkhabor och inte för utomstående (indier från andra delar av Indien).

 

Det verkade som om allt gick bra för oss i vårt djurskydd i Kalimpong. Hela vår lokala personal tycktes acceptera dr Naveens närvaro. Jag har lagt märke till vänlighet och tillit mellan dem när de arbetat tillsammans de sista sex åren. Det var inget tvivel om att Naveen är en utmärkt föreståndare och en mycket bra veterinär, och hela djurskyddet var beroende av hans närvaro där.

 

Trots att vi kände till problemet med ”utomstående”, och att Naveen därmed kände sig mindre säker på sin anställning, verkade allt gå så bra. Det visade sig emellertid vara annorlunda, när en av de anställdas arbetsuppgifter hade blivit överflödiga, och det uppstod diskussion på djurskyddet om hennes anställning i framtiden. Någon nämnde för den anställdas make, som också arbetar på djurskyddet, att hennes framtida anställning diskuterades i ledningen.

 

Nästa morgon, trots att inget beslut tagits, stängde personalen djurskyddet och omkring 50 personer samlades utanför, skrek åt Naveen och anklagade honom för att vara ansvarig för avskedandet av Mamta ( som vi inte ens hade beslutat avskeda ännu). En av personalen hotade Naveen till livet genom att säga: ”Folk blir skurna i småbitar här, och förövarna sätts i fängelse (?) endast 90 dagar i detta politiska klimat.” En äldre bybo hotade med att indiska främlingar inte var önskvärda och inte heller säkra. Vi blev verkligen överrumplade av den här situationen.

 

Naveen fick veta att han var en ”utomstående”, att det var ”olagligt” för en ”utomstående” att arbeta som veterinär i  Kalimpong, att djurskyddet kunde hitta vilken lokal veterinär som helst som kunde göra ett lika bra arbete, och att de anställda skulle kunna stänga djurskyddet genom ett enda telefonsamtal.

 

Resultatet av denna oförutsedda händelse blev att både Jeremy och jag var av den åsikten  att situationen var tillräckligt instabil, hotande och farlig för att vi skulle be Naveen att inte fortsätta som veterinär på Kalimpongs djurskydd och leva ensam och isolerad under dessa förutsättningar, särskilt som han nyligen hade gift sig. Vi bad honom att dra sig tillbaka med siktet inställt på att överföras till Jaipurleave, och han instämde i att detta var det enda säkra tillvägagångssättet, trots att vi alla kände att vi inte borde böja oss för sådana påtryckningar. När nyheten nådde de anställda att han skulle ge sig av hoppades vi att de skulle komma till honom och be honom att inte sluta. Vi trodde att det skulle bli OK om de bad honom att stanna. Men inte en enda av dem talade med honom igen.

 

Du kanske har läst boken som beskriver situationen så väl – Booker-prize-vinnaren Inheritance of Loss (Bittert Arv). Plötsligt och oväntat under vad som tycks vara en normal dag som alla andra förändras allt. Ironiskt nog hade jag just gjort en liten film till dig om ABC-programmet för katter. De nuvarande katterna kommer att återsändas till sina ägare men inga fler katter kommer att kastreras, förrän vi hittar en veterinär som först blivit godkänd och gjort vidare praktik HIS i Jaipur.

 

Vad vi hoppas på är, att vi inom de närmaste månaderna ska kunna hitta en ”lokal” veterinär med möjlighet att klara av att bli godkänd och göra vidare praktik i Jaipur innan han/hon återvänder till Kalimpong så att normalt djurskyddsarbete där kan återupptas. Under tiden måste all veterinärtjänstgöring inställas tills vidare.

 

Vad gäller dr Naveen så har HIS huvuddjurskydd i Jaipur välkomnat det faktum att han nu är tillgänglig för arbete här. Och därför måste jag nu tala med dig om situationen med det ekonomiska stödet. Det behöver väl inte sägas att jag är djupt besvärad över vad som har hänt så snart efter att jag bett er om ytterligare stöd till KAS.

 

Ni har redan så punktligt betalat in på HIS bankkonto summan av 177.000 rupier – särskilt avsedda för att driva KAS. Jag tror inte att vi kan returnera dessa pengar till er i Sverige på grund av indiska lagar.

 

Om ni går med på det skulle pengarna kunna användas framgångsrikt här för genomförande av räddningsaktioner. Vi har inget ekonomiskt stöd för räddningsaktioner och sköter för ögonblicket dessa med hjälp av reserver. Räddningsprogrammet är så nödvändigt för att HIS är det enda djurskyddet i Jaipur som avlivar djur. I annat fall lämnas de på gatan att dö långsamt under förfärliga förhållanden. Vi skulle kunna ställa detta räddningsprojekt under överinseende av dr Naveen, som skulle kunna sända regelbundna rapporter till APN, foton, ekonomiska uppdateringar etc.

 

HIS erhöll tidigare ekonomiskt stöd från Animaux Secours för att driva räddningsprogrammet, men de lyder under regeringen, och vi vet inte när, eller om vi någonsin kommer att få stöd från dem igen. Jag sänder dig några bilder på några av de räddade djuren. Förhållandena är ofta mycket hemska, särskilt  vid den tidpunkt då det förekommer utbrott av ”screw worm” – flugan. Denna fluga lägger ägg i det minsta lilla hudveck och sedan äter de stora vita larverna bokstavligt talat djuret levande, tränger in i djurets kött och inre organ.

 

Om APN är nöjda med programmet, så kanske ni kunde fortsätta att skicka stödet. Om inte, eftersom ändamålet för stödet har förändrats, förstår vi helt och hållet om ni inte vill skicka något ekonomiskt stöd förrän KAS återigen är i gång. Pengarna som fortfarande finns hos KAS för Katt ABC och som sänts från APN kommer att sparas, tills läget är sådant att vi återigen har en bra veterinär.

 

Jag ber om ursäkt för att den första delbetalningen från APN inte har kunnat användas för det syfte som var avsett, men jag tror att ni skulle föredra att pengarna inte används för att stödja KAS, så länge det inte finns någon veterinär och således inga djur behandlas och ABC inte heller utförs.

 

När jag skriver detta är vi alla chockade på grund av nyheterna om de hemska attackerna och bomberna i Bombay. Indien är redan utsatt för en allvarlig ekonomisk nedgång, och detta kommer att påverka hela landet mycket illa.

 

Jag inväntar ditt svar innan jag använder några av de pengar som APN har skickat. Bör jag skicka en kopia av detta email till journalisten Klas Granström så att han vet vad som händer? Vi skulle vara mycket tacksamma om han fortfarande kunde besöka vårt djurskydd i Jaipur.

 

De bästa hälsningar och som vanligt tack för ert stöd från er del av världen.

Christine”

 

Här kommer en till hälsning från Christine i Jaipur Indien:

 

 

“Dear Anna,

After sending my email to you, I went out on these two rescues. The first cow had fallen down a hole, become paralysed, and her leg had been eaten by dogs in the night. The second cow had a huge prolapse and was in terrible agony. With our hydraulic vehicle we were able to rescue both, and to end their suffering.

These are just two examples among many.

Much love Christine”

Här kommer en hälsning från veterinären Naveen som nytt anlänt från Kalimpong till Jaipur:

 

 

Kära Animal Protection Network i Sverige!

Jag kommer fram till HIS Jaipur den åttonde. Jag ska absolut göra mitt bästa för att hjälpa djur och sedan skicka berättelserna om det och foton till APN och dig.

 

Jag är tacksam för den tillit och tilltro till mig som visats av er alla i dessa kristider. Tusen tack för det mycket välbehövliga stödet! Jag lämnar det förflutna bakom mig och lovar att axla det nya ansvaret vid HIS Jaipur med skärpt professionalitet och inlevelse.

 

Under tiden, innan jag kommer till HIS, skickar jag en mycket kort historia med medföljande foto. Jag hoppas att ni tycker om den.

 

Bästa hälsningar

Naveen

 

Lali – modern

 

Den gamle mannen flämtade. Det var en kall natt, och han förklarade att han hade gått sju miles i uppförsbacke för att knacka på dörren till djurskyddet.

 

”Min nyfödda kalv Lali får sin avföring på samma ställe som hon kissar.”

 

Jag bad honom sitta ner och bjöd honom på en kopp Darjeeling-te. När jag klätt mig för den nattliga promenaden tog jag med mig en ficklampa. Elektriciteten hade ännu inte nått till Darjeeling-distriktets byar vid foten av kullarna i östra Himalaja i Indien.

 

Jag svettades när jag steg in i den gamle mannens sovrum, där Lali vilade. Ett tecken på hans djupa oro för henne var, att han inte låtit henne vara kvar i ladugården som man annars brukade. Hon såg ut att ha ont. När jag undersökt henne förklarade jag för den gamle mannen, att hans kalv hade en rektovaginal fistel* och att hon saknade anus** – en medfödd abnormitet.