Föreställ dig att ligga fixerad utan att kunna röra dig, under hela ditt liv, med ständig smärta i magen. Detta är tyvärr en verklighet för tiotusentals björnar inom gallindustrin i Kina. Björnarna ligger i burar som inte är större än deras kroppar; de får knappt plats i buren. Detta innebär förstås ett fruktansvärt fysiskt och mentalt lidande.

 

Franzi på bilden sattes i buren när hon bara av en liten unge, björnfarmaren bytte inte ut buren när hon växte och därför blev hon en liten björn. Franzi satt i samma bur i 25 år.

19 björnar har räddats från en farm i Vietnam som har stängts för gott. Det är den största grupp björnar som har räddats, totalt har 31 björnar av de ca 4 000 finns på björnfarmer i Vietnam befriats.

Överlevare flyttar in i lyor

november 2008

 

 

Efter nästan åtta månaders återhämtning, har de stoiska överlevarna från räddningsaktionen i mars 2008 vågat sig ut ur sina burar och in i sina nya hem! Denna spännande och givande dag för alla våra medarbetare i Chengdu, den 19 november, såg vi dessa modiga björnar ta sina första steg på flera år, på säker mark. Förste veterinär Heather och förste björnskötare Nic återberättar här händelsen:

 

 

Heather:

Nic och jag har båda gråtit lite idag och A-teamet har gjort high-fives! Alla här har jobbat fantastiskt och är så lyckliga. Solen skiner och björnarna är fria! 

 

Nu är den här, dagen vi alla väntat på – medan jag skriver reser våra 12 värdefulla överlevare i sina återhämtningsburar från poly-tunnlar till rehabiliteringslyor.

(Björnarbetare) Chen och hennes team har arbetat hela veckan, har städat lyorna grundligt samt inrett dem trevligt.

De har tillbringat hela morgonen med att lägga ut läckra leksaker och godis för att välkomna björnarna hem. Nic, Howard, Ai och Rocky har diskuterat vem av björnarna som ska placeras var, parat ihop kompisar i angränsande lyor och placerat tystare, blygare individer i lyor där de i lugn och ro kan anpassa sig till det konstiga nya livet i frihet. Och nu äntligen är det flyttdags!

 

Först av alla är Gypsy, den björn som först kom av lastbilen den 31 mars, och nu passande nog, är den första björn att sätta fötterna på säker mark efter en livstid bakom galler. Hon tycks förbryllad över sin nya omgivning och hoppar till när Wan Man Gun, vår kennelskötare, passerar förbi med Noddy, en av våra vakthundar. Men så småningom tar den ungdomliga livsglädjen överhanden och hon dyker ner i sitt vattenkar, plaskar och leker. 

Därefter anländer Juniper till lyan bredvid. Hon kan inte hejda sin upphetsning och nafsar efter växtlighet, efter sin bambu-utfodrare och åt vad som helst hon kan få tag på. Hon rullar runt, brottas och leker, och vi vet alla att det bara är en tidsfråga innan hon är ute i inhägnaden och brottas som vilken ungbjörn som helst. 

 

George, också kallad Xiao (lilla) Howard, lever upp till sitt smeknamn som en nyfiken, social kille. Några få minuter efter att ha kommit till sin lya sitter han vid luckan och brummar och försöker nå in till Laetizia, en björn som tidigare hette Rockstar eftersom hon var så maniskt stereotyp när hon anlände.

Hon hade blivit totalt uttråkad på en Bile farm och därför utvecklat en vana att ursinnigt vagga i syfte att försöka lugna sig själv, en vana som gradvis under de senaste sex månaderna blivit allt mer sällsynt. 

 

Även blinda Wilfred (tidigare kallad Watermelon) kliver utan tvekan ur återhämntningsburen och in i sin läckert fyllda lya för att slicka sitt honungsgodis och den utspridda torkade frukten. 

 

Nu har alla installerat sig i sina nya hem, Gypsy, Juniper, George, Laetizia, Haribo, Ronda, Egmont, Karaflas, Tanja, Tyson och Wilfred. Den enda vi väntar på är Loveykins som för närvarande vilar ut på sjukhuset efter en upprepad operation för en kronisk armbågsskada som han ådragit sig på farmen. 

Det har varit sju långa och svåra månader: 28 björnar har anlänt och nu har vi bara 12 värdefulla överlevare. Vi har gråtit mycket och det har varit en känslosam bergochdalbana, men vi tror att det bästa fortfarande är framför oss – inhägnader och integrering! Var smärtan värt det? Ja verkligen! 

 

 

Nic:

Tårar javisst men ändå att få sluta dagen med en lätthet i stegen, leenden i våra ansikten och med värme i våra hjärtan. Jag håller med Heather – det har verkligen varit värt det. Jag kan inte hjälpa det, jag bara måste få tillägga det här till det Heather skrivit. Samma duktiga sichuanska män som lastade av dessa björnar från lastbilen när de anlände från farmen den där kyliga kvällen i slutet på mars, flyttade dem till deras nya hem och till nästa fas i deras resa. 

 

Att planera och diskutera runt vilka björnar som skulle vart skedde till stor del i grupp, inkluderad Chen, Pan Ke och de övriga i teamet som dagligen har brytt sig så mycket om var och en av dessa björnar ända från det ögonblick de anlände. Varje dag har de observerat och registrerat detaljerna hos varje björns beteende, aktiviteter, aptit och nu senast deras samspel med varandra när transportburarna sammanförts. Deras insatser har varit ovärderliga och alla log de idag åt att se dessa överlevare i sina lyor.

 

Sekunder efter det att luckorna öppnats klev varje björn självsäkert in i sin lya. Som Heather nämnde så har teamet iordningsställt lyorna mycket trevligt med växter och läckra förnödenheter, ej att förglömma de fantastiska leksakerna som ingen björn kunde avstå ifrån.

 

Gypsy var sinnebilden av upprymdhet. Haribo anträdde till en början vägen ut ur den inre lyan till den yttre med viss osäkerhet i sina små ben, men vid slutet av dagen var detta en snabbt utvecklad färdighet. George, trogen sin natur, retade Laetizia genom luckorna vid deras första möte, men vid dagens slut, när båda var nöjda efter dagens upplevelser och efter kvällsmålet, kom de att utbyta ömsesidiga vänskapliga sniffanden.  

 

Ronda, lugn som alltid, satt stolt på toppen av trappan ner till lyans yttre delar, tog in sin nya omgivning och såg ut över den inhägnad som snart skulle bli hennes att få leka och springa i.

Karaflas, en björn som har lätt för att stressa upp sig, har utforskat varje vrå av sitt nya hem och flyttat runt stenhögar för att komma åt läckert godis och hon har inte vaggat sitt huvud en enda gång idag. 

 

Medan dagen gick mot sitt slut, gjorde jag ett nytt besök för att se hur de mådde och allihop utstrålade belåtenhet. Egmont var upptagen med att samla halm och växter till sin säng för natten. Tanja låg på rygg, stilla tuggande och flyttande växter mellan tassarna som om detta alltid varit hennes hem och Wilfred som, efter några första klumpiga steg in till sin nya lya, nu satt och stirrade ut genom luckan till inhägnaden. Han kan inte se den, men han vet att det ska komma något ännu bättre! 

 

Torsdagen den 9 oktober 2008


Jag är ledsen över att behöva vara bärare av fler tragiska nyheter ifrån Chengdu, men ytterligare två av våra björnar har gått bort - Devon och Niki.

Devons död har tagit oss extra hårt eftersom ingen kunde föreställa sig ett så tragiskt öde för en så pass ung och vacker björn, som bara varit med oss sedan början av förra året. Bara några dagar före visade jag upp honom för representanterna Chris och Hannah, ifrån Exmouth Stödgrupp i Storbritannien, medan han glatt lufsade runt i inhägnaden. Igår var han borta.

Det är hjärtskärande att hans liv tog slut så snabbt och tragiskt. Djur i Asien fick överta Devon ifrån armén i Sichuan som fött upp honom under tre år, från det att några Tibetaner överlämnat honom som en väldigt liten björnunge, upphittad i närheten av sin döda mamma. Armén tog väl hand om honom, men insåg att det snart skulle bli svårt för dem att hantera den snabbt växande björnen.

Här är anteckningarna ifrån vår chefsveterinär Heather:

Tillgivet känd som ”apbjörnen” så var Devon en stor klättrare. Tråkigt nog så dödförklarades Devon den 22 september, i inhägnaden efter en bisarr olycka. Olyckan som bevittnades av björnskötarna, inträffade när han lekte med två av sina närmaste vänner och plötsligt kollapsade.

Obduktionen visade på ett brutet revben som punkterade lungan och ledde till en snabb och för tidig död. Vi är alla förkrossade över att ha förlorat denna unga vackra björn. Må Devon vila i frid.

Sedan den 29 september tog vi farväl av Niki, som varit med oss sedan år 2003. Niki hade aldrig behövt någon öronmärkning då hans fåniga gulliga ansikte och missformade tass alltid utmärkt honom.

Heathers uttalande säger återigen allt:

Här i Chengdu hoppas vi innerligt att talesättet, att ”en olycka kommer sällan ensam och tredje gången gillt” stämmer och att vi, i och med avskedet av en tredje björn nu får gå mot ljusare tider, i Hus 5-6. Niki var ett välkänt ansikte här, med sin missformade högra tass – efter att ha skadats av en snara i samband med att han infångades ifrån det vilda för att torteras på en björnfarm – den långa klon som växte uppåt ifrån marken sett, urskiljde honom direkt ifrån övriga björnar.

Under de senaste veckorna har vi märkt att fastän han åt och var aktiv som vanligt så hade han fått hosta. En kur antibiotika förskrevs och hostan försvann medan Niki blev sig själv igen. För några dagar sedan märkte vi dock att han verkade ha svårare att andas och hans mage var utspänd. Vi fruktade det värsta och schemalagde en akut hälsokontroll.

Väl på operationsbordet blev det uppenbart att hans bukhåla var fylld med vätska eftersom hans lungor var blodöverfyllda och han hade svårt att andas. Ledsna sa vi adjö och Niki fick somna in för gott. Obduktionen visade att hans hjärta inte orkat med, det var utvidgat till dubbla sin vanliga storlek och han hade vätska som gått åt fel håll genomgående i blodomloppet. Sov sött lilla björn.

Torsdagen den 28 augusti 2008

Först vill jag tacka alla er som skickat uppmuntrande födelsedagshälsningar till Animals of Asia på vårt 10-årsjubileum. Jag önskar att vi hade haft tid att besvara var och en men jag är säker på att ni har förståelse för att det inte är möjligt. Många av er har frågat hur det har gått med de björnar vi tog emot senast och här kommer en uppdatering.

 

Av de 28 björnar som vi tog emot i slutet på mars i Kina har över hälften dött – nio av dem av cancer i levern. Vi begraver varje björn med kärlek och respekt.  En tröst i allt elände är att vi givit björnarna kärlek - den enda kärlek de någonsin känt och att de känt en samhörighet med oss, vi som så oförtrutet försökt att hjälpa dem, snarare än att skada dem, och som aldrig kommer att sluta slåss för att stoppa den industri som släckte deras liv.  De kvarvarande nya björnarna är inte utom fara, men de svarar bra på kirurgi, medicinering och femstjärnig vård,som de får av alla I vårt team .

 

En av nyheterna är att vi introducerat musik i deras liv.  Nic, vår Senior Bear Manager, berättade nyligen för mig, när vi gick runt I karantänområdet tillsammans, att  en favorit- CD just nu är Mozart’s “Konsert för klarinett, oboe och basun”. Vi log åt Rhonda när hon lutade sig bakåt och andades in den klassiska musiken. Det enda som saknades var ett glas kyld lemonad och en solhatt. ”.

 

En något annorlunda stämning infann sig till Beatles “A Yellow Submarine”  när dessa toner ljöd, Kanske ännu mer känslosamma var tonerna av , “The Long and Winding Road” som fyllde rummet med underbart välljud och stillhet. Efterhand som veckorna går får vi väldigt positiv feed back från Bear Team Leader Xiao Chen och hennes team  -  kring det faktum att björnarna verkligen uppskattar musiken som ett välkommet tillskott  I deras vardagliga rutiner.

 

Haribo ( tidigare kallad Poodley) har vunnit, mot alla odds, och överlevt en mycket svår operation och ser ut att vara – och uppenbarligen känner sig helt  fantastisk. De första ljuden han utstötte för att få uppmärksamhet när han först kom hit är tillbaka och detta gör att vi ser framför oss en björn med en stabil och god hälsa. Vi längtar nu efter att integrera Haribo med sina nyfunna vänner i de närliggande återhämtningsburarna.  Bear Manager Donata fotograferade honom i går och han såg mer älskvärd ut än någonsin.

 

Här kommer en uppdatering från Jill Roberts på AAF gällande de räddade gallbjörnarna som APN har varit med och sponsrat:

Vila i frid, modiga Bossham

Tisdagen den 1 juli 2008

 

 

Jag känner mig väldigt bedrövad att behöva berätta nyheten att Bossham, som var en bland 28 svartbjörnar som räddades den 31 mars, har avlidit. Detta innebär att det nu är totalt 13 björnar från den gruppen som fallit offer för den grymma behandling de utsatts för på björnfarmerna.

 

 

Bossham var en modig och vacker björn, med ett underbart temperament, trots sina handikapp. Han var så älskad av oss alla. Doktor Kati Loeffler, vår veterinärkonsult, var tillsammans med denna tappra pojke ända till slutet. Här nedan får vi ta del av Katis berättelse om Bosshams fem sista veckor i livet.

 

 

" Bossham kom till oss på AAF den 31 mars i år och var en av de sjukaste björnar som AAF någonsin har lyckats rädda från björnfarmerna. Han var en stor, vacker gentleman, som led i det tysta i en bur, i vilken han hade blivit intryckt som kläder i en alltför liten resväska.

 

 

När vi hade dragit ut honom ur buren och han vaknade upp i sitt nya utrymme med mycket plats blev det uppenbart att någonting var rejält fel med hans bakben. Han kunde inte använda dem alls. Men med uppmuntran, hjälp, och outtröttlig veterinärvård på räddningscentret återfick han gradvis förmågan att röra benen och att rulla sig över på bröstet och att sitta upp. De sista veckorna klarade han till och med att stå upp korta stunder. Han älskade mat och åt glupskt, desperat som om varje måltid var den sista.

 

 

För oss är det en stor förmån att få arbeta med dessa björnar när de börjar känna tillit och gradvis överger rädslan för svält och smärta, som varit deras följeslagare under hela livet, innan de räddades av Animals Asia. Vi såg verkligen fram emot Bosshams resa mot denna tillit till oss.

 

 

Plötsligt, för 10 dagar sedan, fick han ett anfall. Han svarade bra på veterinärens behandling och, bara på en dag verkade han ha återgått till det normala. Han förbättrades och mådde ganska bra. Och så, denna morgon, den 30:e juni, hittade vi honom död. Han dog av en extremt uttänjd mage, bokstavligen till bristningsgränsen vilket gjorde att hela hans cirkulationssystem kollapsade.

 

 

Bossham var nu den tredje björnen ur den grupp som räddades i mars med samma tillstånd. Den första dog på operationsbordet, den andra, Poodley/Haribo, klarade sig. Innan vi hade stött på dessa björnar var bara en av nästan 200 lika uppblåst som dessa. Man kan undra om det var något på den farmen som de här tre björnarna kom ifrån- i maten- ett gift, någonting som orsakade skada på inälvornas funktion - som gjorde björnarna predestinerade till en sådan fruktansvärd död.

 

 

Vila i frid Bossham"

 

Föreställ dig att ligga fixerad utan att kunna röra dig, under hela ditt liv, med ständig smärta i magen. Detta är tyvärr en verklighet för tiotusentals björnar inom gallindustrin i Kina. Björnarna ligger i burar som inte är större än deras kroppar; de får knappt plats i buren. Detta innebär förstås ett fruktansvärt fysiskt och mentalt lidande. Musklerna förtvinas. De är törstiga. Såren på kropparna ruttnar. Och det slutar inte där. Björnarna mjölkas på galla två gånger per dag; ett järnrör fästs i magen och sammankopplas till en behållare genom vilken gallan tappas. En mycket smärtsam process. Rapporter berättar om björnar som stönade, slog sina huvuden mot gallret och tuggade på sina egna tassar under mjölkningen. Många björnar dör inom gallindustrin, men flera lyckas "hållas vid liv" 10-20 år i sina minimala burar.

 

Gallfarmer är en stor och lönsam industri inom den traditionella kinesiska medicinen. Det olyckliga är att den aktiva substansen i medicinen istället lätt kan framställas på kemiskt vis eller extraheras ur örter, vilket både är billigare och minst lika effektivt. Inget lidande behövs egentligen.

 

Fakta om svartbjörnen som används inom gallindustrin i Asien:

· Svartbjörnen är listad som utrotningshotad.

· Den kallas ofta "månbjörn", tack vare den vackra, gula halvmånen på björnens krage.

· Den blir 1,2 till 1,8 meter lång. Honor väger kring 100 kilo och hannarna dubbelt så mycket.

· Reviren omfattar ungefär en mil. Svartbjörnen gillar att röra på sig.

· Svartbjörnen är allätare. Dieten består mest av grönsaker, frukt, nötter, insekter, små däggdjur, fåglar och kadaver. Och det är ingen myt – björnar älskar verkligen honung och kan känna doften från flera kilometers håll.

· Svartbjörnen är mycket intelligent och har ett stort ordförråd. Den gör kluckande ljud medan den leker; den säger tut-tut-tut när den är på vakt och gör gruffande ljud när den varnar eller tänker anfalla. Honor är mer högröstade än hanar.

 

Med risk att bli anklagade för att tilldela djuren mänskliga egenskaper, hävdar vår partner Animals Asia Foundation (AAF) i Kina bestämt att svartbjörnens känsloliv liknar människans. År av fängsligt förvar har visat sig göra björnarna våldsamt arga. De är frustrerade, rädda, eländiga och förvirrade när de först kommer till AAF:s björnhem. De visar en försiktig tillit som svar på vänlig behandling och lockande mat. Så småningom börjar deras enskilda "personligheter" visa sig och de blir busiga och glada. De är rådiga och bestämda när de leker och söker föda, bekväma och lata i sina sängar (och obenägna att lämna dem). De gillar mat och de gillar att ha kul.

 

Hopp finns

Animal Protection Networks samarbetspartner i Kina, AAF som drivs av Jill Robinson har skrivit ett avtal med den kinesiska regeringen om att rädda 500 lidande och utrotningshotade månbjörnarna från de värsta gallfarmarna och att arbeta mot att avveckla björnfarmandet helt i Kina. Farmarna får ekonomisk ersättning så att de kan starta en annan affärsverksamhet och staten drar in deras licens. AAF har redan räddat flera hundra björnar från farmer. De bor och rehabiliteras på ett räddningshem i Chengdu. Här kan de simma, leka, gunga och klättra i träd.

 

AAF har även, efter många års lobbyarbete i Vietnamn, tecknat ett avtal med Vietnamesiska regeringen som innebär totalförbud mot gallproduktion och försäljning av björngalla. Just nu håller ett stort antal björnar på att räddas från farmer i Vietnam. Animal Protection Network stödjer även detta arbete.

 

Vill du rädda en gallbjörn?

AAF är helt beroende av internationell hjälp för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete. Animal Protection Network stödjer AAF:s arbete ekonomiskt varje månad och vi sponsrar flera björnar. Det kostar 4200 kronor att hålla en björn på AAF:s räddningshem under ett år. Björnarna där bjuds på en diet av säsongens grönsaker, exempelvis kål, tomater, morötter och gurka, blandat med färsk frukt som äpplen, päron och plommon samt spannmål. Dessutom får de extra godsaker lite då och då som de gillar extra mycket; honung och russin. De har en stor fin boplats med stegar, en plaskdamm och fullt med bambu att mumsa på. Men framförallt får de mycket kärlek och stimulans av sin björnflock samt av personalen som arbetar på björnhemmet.

 

Vill bidra till att släppa ut fler björnar från sina minimala burar och bespara dem ett onödigt lidande? Stöd gallbjörnsprojektet och ge björnarna frihet och livet tillbaka!

 

Alla inom Animal Protection Network arbetar ideellt, vi har inget kontor eller andra administrativa kostnader. Pengarna går oavkortat till Asien. Animal Protection Network är en svensk ideell organisation, vi stödjer även projekt som arbetar för att reducera tortyren av katter och hundar inom kött- och pälsindustrin i Asien.

 

Bli medlem i Animal Protection Network för 30 kronor i månaden eller mer, eller sätt in ett bidrag på vårt Postgiro: 262249-6.

Här rapporterar underbara Jill på AAF vidare hur det går med räddningsaktionen av de 28 björnarna (där 11 stycken till dags dato inte har överlevt). /Anna Almberg, APN

Måndag, 28 April, 2008

 

När jag ser tillbaka på de senaste veckorna, känns det helt overkligt. Vi har väntat så länge och jobbat så hårt för att befria fler björnar. Nu har elva av dessa dött! Några av dessa stackars själar var nära döden men andra hade förmodligen levt vidare med ständig värk. Vi kunde i alla fall rädda dem från det.

 

Tragedin, våren 2008 har tärt och etsat sig fast i vårt minne. Men, vi har fortfarande sjutton överlevare som representerar framtiden.

 

Jag har valt att vissa dessa tre foton för dig – de summerar hur vi mår just nu. Det första kortet är på Toby vår General Manager (han till vänster) och vår PR och utbildningsmanager Rainbow (han till höger). Kortet är taget precis innan begravningen av tre björnar av de vi förlorade.

 

Kroppar som ligger i gräset. Det var ännu mer gripande att dessa kroppar aldrig fått göra något så simpelt som att ligga i gräset när de levde. Toby och Rainbows ansiktsuttryck säger allt!

 

De två andra fotona är med Chen, en av våra älskvärda, tålmodiga björnhjälpare. Vars godhet leder till att hon får förtroende från björnarna.

 

Här på fotona förbereder hon mat och matar Watermelon, vår björn som står för hopp. Som jag tidigare nämnt tror vi att denna vackra pojke blivit ”bestulen” på sin naturliga intelligens på grund av den brutalitet han upplevde på farmen.

 

Men Chen och annan kinesisk personal som står för det praktiska, kommer att vara vid hans sida dag in och dag ut. Så länge det behövs, tills denna vänliga björn återhämtat sig tillräckligt för att släppas i en halv-naturlig inhägnad.

 

Tappra Watermelon och de sexton andra överlevare kan inte vara i bättre händer. Från och med nu kommer de enbart få uppleva vänlighet. Detta är vad Chen sa när vi frågade henne vad hon ansåg om de nyanlända:

 

”Jag var väldigt ledsen den dagen de nya björnarna anlände. De förvarades i så små burar. Jag är glad att de fick större burar efter deras hälsokontroll. Det tar ungefär tio dagar innan vi ser deras vänliga ögon. Det är trevligt att se deras lekfullhet när kvistar och olika leksaker läggs in i burarna. Det är ren belöning att se denna förvandling. Jag hoppas att alla björnarna från farmarna återställs så fort som möjligt”.

 

/Jill Robinson, AAF, Kina

AAF har fått flera frågor varför björnarna hålls i så små burar den första tiden. Här svarar Jill:

 

Varför används återhämtningsburar till de räddade björnarna?

 

Onsdag, April 23, 2008

 

Vi har fått en del frågor kring varför vi inte kan släppa de björnar vi räddat på en gång. Och varför vi har dem i återhämtnings burar. Snälla låt mig förklara!

 

Jag önskar att dessa stackars björnar skulle kunna springa omkring i gräset så fort de anländer till rescue centre. Men tyvärr, verkligheten är inte på detta vis - björnarna är för sjuka, även de som inte har hamnat på vår ”worry list”.

 

Dessa björnar har legat i en liten bur ”stor” som en kista, några i många år. De har blivit använda som maskiner, de har inte haft möjligheter att gå eller ens vända sig om i dessa likkistor. Björnarna har fått utstå svält och till och med vattenbrist!

 

De flesta är svårt traumatiserade och ligger på botten av burarna med förtvinade muskler och uttorkade kroppar. Många av björnarna har till och med artrit (ledinflammation) och en del andra sjukdomar. Björnarna behöver konstant övervakning av veterinär teamet.

 

Watermelon (på kortet) har till exempel en lång resa framför sig tills han kan njuta av sin nyvunna frihet. Men vi ser till att han har det bra - så bra det är möjligt tills han är kry nog att uppleva världen. För övrigt är den blå tuben i hans återhämtnings bur fylld med mat, mest ”stinky tofu”. Något som björnar älskar! Det tar dem evigheter att slicka och krafsa på godbitarna från tuben vilket gör att de blir aktiverade både psykiskt och fysiskt.

 

Rehabiliterings processen är nödvändigtvis en långsam process. Dessa björnar behöver tid för att anpassa sig till utrymmet kring dem. De behöver lära sig att stå, gå och bygga ”bo” av grenar och gröna löv. De behöver lära sig att lita på vår omtänksamma personal och nya människor runt omkring dem så här nära inpå livet från gallfarmen. För vår egen del behöver vi förstå dem. Vi behöver övervaka dieterna för att vara säkra på att de äter tillräckligt. Vi behöver förstå deras problem och preferenser.

 

När den akuta hälsoundersökningen är färdig ska veterinär teamet kirurgiskt avlägsna björnarnas gallblåsa. Dessa är otroligt skadade från ”mjölkningen” gallutvinning processen. Man lagar eller avlägsnar söndriga, krossade tänder från åratal av bur-bitning eller till och med avsiktligt nedklippt av farmaren. Ögonen blir undersökta, klor blir klippta, de blir öronmärkta i identifikationssyfte. Blod tas för analys och kroppar kollas igen ifall de har andra ärr eller sår som av misstag missades i den reguljära undersökningen. Efter denna operation kommer veterinär teamet att övervaka björnarna igen i deras återhämtningsburar tills operationssåret läker.

 

Tiden i återhämtningsburarna varierar beroende på skador och komplikationer samt tillgång till nya lyor. Även när man flyttar dem till rehab areas kan det blir problem. I naturligt tillstånd lever månbjörnarna för sig själva (ensam), de är inte alltid välvilligt instämda till andra björnar. Precis som oss människor fungerar de ihop med några men inte med alla.

 

Det hela är en process med trial/error moment, men slutligen vill vi placera alla björnarna i en halv-naturlig inhägnad där de kommer att bli lyckliga. De kommer att spendera sina dagar med att simma, njuta av gungorna, brottas och klättra av hjärtans lust.

 

 

 

Fortsättning från vår underbara partners Jill Roberts på AAF om räddningsaktionen av de 28 björnarna. APN har haft en extrainsamling till björnarna och fått in mycket generösa bidrag, som går rätt ner till Kina.

 

 

Ytterligare fem kämpar för att överleva

Torsdag, 17 april, 2008

 

Jag åker från Chengdu med tungt hjärta idag och ska flyga till Tyskland för presentationer nästa vecka. Det är alltid sorgligt att säga hejdå till björnarna och teamet – och denna gång är det extra svårt. Det har varit ett par tuffa veckor för oss allihop.

 

Medan björnar som Poodley, Watermelon och till och med arga Plug är ”stabila”, så finns det andra som inte är det – och Heather och resten av vårt veterinärsteam är speciellt oroliga över fem stycken – Sarah, Rasta, Suki, Eeyore och Flipper. Dessa fem har blivit isolerade i den tredje karantänspolytunneln som en försiktighetsåtgärd i fall de skulle ha fått ett virus som kan överföras till de andra björnarna.

 

Precis som Plug är vi också arga. Vi tror att bonden som äger den stängda anläggningen har lurat oss – och bytt ut alla friska björnar han kan ha haft mot sådana som var sjuka och döende på intilliggande gårdar. Så smart han är.

 

Men, medan han räknar sina pengar, borde han veta att vi inte ångrar att vi betalade för de stackars djuren, som blivit nedbrutna och förstörda av hans grymhet. Vi hade åtminstone möjligheten att avsluta deras eländiga, hjärtslitande liv. De här björnarnas berättelser hörs över hela världen via upprörda medier som öppet visar upp denna skamliga, girighetsstyrda industri. Och den här gången kanske bonden var lite för smart för sitt eget bästa, för även regeringstjänstemän är chockade.

 

De elva levrarna som vi har tagit bort, som var tre gånger större än normalt och med ruttet, förmultnande kött och obefintligt med vad man skulle kunna kalla frisk vävnad, bidrar till bevisen som vi samlar tillsammans med läkare här i Kina. Vad för slags person vid sina sinnens fulla bruk skulle ta galla från ett så sjukt djur – och nu är vi närmare än någonsin att kunna visa att detta verkligen kan ha en allvarlig påverkan på människors hälsa.

 

Nu är det upp till oss att bygga upp de nedbrutna björnar vi har kvar – deras kroppar, deras livslust, bit för bit.

 

 

 

Våra kära överlevare

 

Onsdag 16 april, 2008

 

Polytunnlarna – vårt karantänsområde – håller snabbt på att bli en plats för leenden. Många av björnarna genomgår en tydlig förändring från de magra och misstänksamma – och ofta förståeligt nog aggressiva – nykomlingarna för bara två veckor sedan.

 

Det är värmande att se personligheterna som de egentligen har, djupt inom sig, sakta och med möda träda fram – och att veta att de en dag, förhoppningsvis snart, kommer att vara de nya och busiga Jaspers, Banjos and Woodleys som vi har kommit att älska och beundra så mycket.

 

Poodley – som kallas så eftersom han skulle kunna vara en klon av vår egen Woodley, med sitt söta tillplattade ansikte, korta fyrkantiga kropp och desperation efter mat av vilken sort, smak och variation som helst, håller snabbt på att bli en favorit. Oj då, där var det där ordet igen, fastän vi har lovat som team att vi helt enkelt inte ska ha några favoriter. Men, förlåt, jag kan inte hjälpa det – den här lille killen är så duktig och modig som man kan bli.

 

Med ett bråck i magen, plågsamt torra och spruckna ramar och en personlighet lika stor som Kina, gör Poodley uppmärksamhetssökande ”pruttljud” med munnen när han ”frågar” efter ännu en gummibjörn som göms i min ficka. När jag ser på honom medan han leker med grenar och gröna blad, med samma förtjusning som hos ett barn, känner jag att snarare än att det var vi som räddade honom, så var det faktiskt Poodley och de andra björnarna som överlevde, som räddade oss och lyfte upp oss allihop ur den sorgligaste tiden i våra liv.

 

När jag tittar ner mot slutet av korridoren ser jag Heather, vår chefsveterinär som varsamt försöker mata stackars arga Plug med hans femte portion frukt- och honungsdrink för dagen.

 

Nu när han inte längre oavbrutet försöker drämma till den där hemska personen som han tror återigen ska skada hans kropp, så har han till sist börjat inse kärleken och hängivenheten som Heather och våra veterinär- och björnteam längtar efter att han ska acceptera. Jag svär på att jag såg honom blunda i lycksalighet en gång – bara en sekund eller två – innan han på nytt öppnade ögonen med rädslan och misstänksamheten skinande där igen.

 

Medan vi gick bort till Watermelon, för att se honom vakna ur sin eftermiddagsvila höll vi alla med om att det är något som inte står helt rätt till med den här sötnosen till björn, utöver de uppenbara problemen med rörligheten från när han först kom hit.

 

Är han lite ”Rupert-aktig?... har han en hjärnskada precis som vår underbara björn med mycket liten hjärna, som kom hit för över sju år sedan och nu bor nöjd och glad i vårt specialvårdsområde i reservatet? Varför rör han huvudet så konstigt och varför fokuserar han inte på oss, eller på maten rakt framför ögonen på honom? Och varför är han den enda björnen i hela världen som har avstått från den sista gummibjörnen i min ficka?

 

Ett par sekunder senare, när han muntert suger på en av Heathers specialdrinkar, så vet vi att vi helt enkelt får ta en dag i taget och be.

 

Under tiden finns det en liten tjock björn i slutet av korridoren som inte tänker låta den sista gummibjörnen gå till spillo.

 

 

Mer information från Animals Asia Foundation. Parallellt med att de räddar björnar arbetar de även hårt med politisk lobbying för att försöka få björnfarmande olagligt i Kina.

Två kvinnor – ett hopp

15 april 2008

 

En snabb uppdatering om Madam Yang Baijins, den nya ordföranden av Kinas Vildlivs Bevarande Förening (China Wildlife Concervation Association) besök på fristaden för våra björnar. Madam Yang – tillsammans med Mr Li Qingwen, vice ordföranden hos CWCA, flög på vår uppmaning i fredags till Beijing för att med egna ögon se det skrämmande tillståndet som de 28 björnarna var i när de anlände.

 

Huvudansvarige för Sichuan Forestry, Madam Xiong Beirong (till höger på bilden), som även hon hade besökt fristaden tidigare under veckan, gjorde Madam Yang (till vänster på fotot) sällskap. Båda var chockade av vad de såg och lovade att ta björnarnas situation till en högre instans.

 

Det var Madam Xiong som hjälpte oss att efter långa förhandlingar kunna säkra frigivningen av björnarna, hon namngav även en av nykomlingarna till ”Qiang Sheng”(starkt liv), när han hade sin inledande hälsokontroll.

 

Under fredagen så klarade hon dock inte av att se bilderna på de hemska skador som björnarna vi omhändertagit hade drabbats av. Vi är övertygande om att de här två kvinnorna, som individer, genuint vill se ett slut på den här brutala handeln.

 

Här är Jills spännande fortsättning på räddningsaktionen av gallbjörnarna:

 

Vi lär känna våra nyanlända

Lördag, 12 april, 2008

 

Det är nu två veckor sedan våra 28 björnar blev fria från sin helvetiska existens på en farm. Sorgligt nog betydde bli fria för 11 av dessa björnar en för tidig död och ingen chans att uppleva den frihet och kärlek vi så gärna ville ge dem.

De 17 överlevande björnarna är mycket värdefulla för oss och vi är fast beslutna att ge dem varje möjlighet för att göra det mesta av deras fortsatta liv.

 

Denna helgen säger vi hejdå till Jen O’Dwyer, vår underbara australiensiska veterinär som flög hit från vår fristad i Vietnam för att hjälpa till med räddningen (Jen är på fotot nedan, i blått, där vi förbereder gravarna för några av björnarna som vi förlorat).

 

Efter hälsokontroll på hälsokontroll, operationer, uppföljningar och begravningar, var Jen glad att hon hade lite lugn tid för att lära känna våra nyaste invånare innan hon återvände till Tam Dao.

 

Jens ord:

 

”Det är så underbart att få tillbringa lite tid nu bara att sitta och prata med björnarna och låta dem lukta på kaffet från vår andedräkt (de gäller verkligen det)… eller se ”Flipper” slå runt matbrickan i timmar, en sådan enkel sak som ger ljud, smak och visuell

stimulering.

 

”Watermelon” gör framsteg varje dag. Han har väldigt mjuka, själfyllda ögon och är glad över att sitta och prata med en, vilket alltid är trevligt. Stackars gamla ”Plug” är fortfarande väldigt, väldigt arg men vi kämpar hårt för att övertyga honom med honungsdoppad frukt!

 

Det verkar som att de flesta av de nyanlända finner ro i att vara med oss nu och börjar inse att detta är början på något väldigt bra!”

 

 

”Watermelon” lär sig att stå

Fredag, 11 april, 2008

 

Efter mitt senaste ledsamma inlägg har jag åtminstone nu några goda nyheter om vår modiga “Watermelon”. Under de senaste dagarna har denne stiliga kille gradvis lärt sig att stå!

 

Först petade vi in hans halmstrå genom burens sidor så att han kunde nå dem för att bygga ett ”näste”, sedan började vi lägga dem ovanpå buren för att uppmuntra honom att sträcka sina lemmar. Nu kan han balansera på alla fyra och sträcka sig för att ta en famnfull med halmstrå.

 

Han kan inte stå så länge ännu, men det faktum att han står överhuvudtaget är underbart. Han har fortfarande en lång väg att vandra innan han är utom fara, men han visar mycket mer intresse för allt som händer runtomkring honom.

 

 

Dödssiffran nu uppe i 11

Torsdag, 10 april

 

11 av våra 28 björnar är nu döda – varenda en av dom ett offer för den fri-droppande metoden i gallutvinning - vilken framställts som human av farmarna (och vissa tjänstemän), varenda en av dem led obeskrivbar smärta så oerhört länge.

 

Alla av dessa 11 björnar hade levercancer – i vissa av dem stod de hemska tumörerna för så mycket som 10 procent av björnarnas totala kroppsvikt.

Vår enda tröst är att deras smärta nu är slut.

 

När jag bevittnat uppföljningarna där våra veterinärer skurit ut dessa avskyvärda svulster och skurit genom ruttet, härsket kött, kan jag inte förlika mig med faktumet att dessa djur kan leva genom så mycket trauma – både mentalt och fysiskt. Vilket annat djur som helst skulle säkerligen ha dukat under för länge sedan.

 

Det är också fullständigt tankeomvälvande att människor frivilligt konsumerar den härskna gallan som uttöms från dessa smärtfyllda, förgiftade kroppar.

En person som håller med är den lokala kinesiska patologen som har undersökt cancern på björnarna också. Kanske kan detta chockerande bevis vi samlar på oss en dag leda till en vändpunkt, och jag fortsätter att be för den dagen.

 

 

AAF är väldigt tacksamma att APN nu har börjat stödja deras arbete med gallbjörnar, utöver katterna och hundarna som vi ju har stött under en längre tid. De är glada att de får stöd från andra sidan jorden för deras viktiga arbete med att rädda liv. Jag är så glad att vi kan hjälpa dessa djur och AAF som gör ett sådant fantastiskt arbete för att hjälpa dem ur det helvete som gallfarmerna är. Tack alla ni som skänker pengar till dessa djur och räddar liv. /Anna Almberg, ordförande, APN

Dear Anna, thank you so much for writing and, of course, for your very kind ongoing faith and generosity towards our work. I don’t know if you realise how well timed your message is because, in fact, your funding has arrived just as we have rescued another 28 bears from their truly horrendous prisons in China. These miserable animals are in an appalling state - please do visit the blog on our website to learn more...... and to see how much you’re helping animals like this. http://www.animalsasia.org/blog/

Thank you again Anna and team - so much from us all. We are sincerely grateful for all you do for dogs, cats and bears so many miles away here in Asia.

 

Warm wishes, Jill

 

Jill Robinson MBE

Founder & CEO

Animals Asia Foundation

Här kommer ytterligare information om de räddade björnarna från Jills blogg:

 

När allt hopp verkar ute…

Lördag, 5e april 2008

 

Hälsoundersökningarna fortsätter och våra farhågor stiger att vi kanske kommer bli tvungna att säga adjö till ännu fler av de 28 björnar som kom till oss måndag natt. Det är svårt att sätta ord på vad vi alla känner, men jag antar att jag inte behöver göra det. Jag är säker på att ni redan vet.

 

Men det finns en sak som får oss att fortsätta le, om än kort – synen av våra älskvärda invånare som är upptagna med att leka i sina inhägnader. De påminner oss varje dag om att inte ge upp.

 

När Mafi först kom till oss var hon förstörd av ångest. Hon vaggade typiskt fram och tillbaka i sin bur vilket fick veterinärteamet att skriva ut fruktsmoothies preparerade med lugnande medel för att ge hennes stackars plågade själ lite lindring. Idag är den här underbart vackra björnen en av fristadens clowner som aldrig låter ett tillfälle för bus gå henne förbi – speciellt när hon har publik! Hennes favoritsysselsättning är att hålla till på sin ”gunga” och bara suga åt sig av friheten som hon förnekades så länge.

 

Mafi, vars namn betyder ”förlåtelse” på Hindi, har vägrat att låta sitt mörka förflutna skugga hennes dagar i solen.

 

Vårblommor och tunga hjärtan

Fredag, 4e april 2008

 

Idag begravde vi tre björnar till - Qiang Sheng (Starkt liv), Le Le (Glad) and Chengdu Truth (Sanning).

 

De dog alla av levercancer, och de såg alla människor som älskade dem – i bara några få dagar – som sörjde mer än ord kan beskriva. Aldrig förr under de åtta år som vi varit här har vi sagt adjö till tre björnar samtidigt – och den här veckan har vi gått igenom det två gånger. Uppradade som soldater, slaget är förlorat, poängställningen är nu 7 till farmarna, 0 till björnarna… och vi är nästan säkra på, när vi fortsätter de akuta hälsokontrollerna, att fler inte kommer klara sig igenom det här.

 

Idag är gravsopardagen, en dag när människorna i Kina visar vördnad för sina döda. Alldeles innan begravningarna började kom vår kinesiska personal till the Garden of Peace med vackra gula rapsblommor, som de försiktigt lade på var och en av gravarna för våra björnar, hundar och katter som vi har älskat och förlorat genom åren. Några av personalen bar girlanger runt sina huvuden och påminde om små alver när de noga såg till att varje grav blev dekorerad med vårblommor av kärlek. De är otroliga – jag kan inte hitta ord för att uttrycka stoltheten jag känner över människor som nu i en hel vecka har arbetat långa, svåra och utmattande timmar, för att sedan gråta över björnar som de knappt kände, men sörjer som om de gjort det. På väg tillbaka från begravningarna vandrade vi åter igen förbi Jaspers björnhus och där satt han längst fram i den gräsbevuxna inhägnaden och bara såg på, på ett sätt som verkade säga att han förstod vår förtvivlan. Synen av honom och hans friska vänner med knubbiga bakdelar som lekte och sov som de önskade är en djup kontrast till björnarna som vi just begravt och ger oss hopp och styrka – och ett skäl till varför vi är här.

 

Lite välbehövlig Jasper-terapi

Fredag, 4e april 2008

 

Torsdagen började med en obduktion av björnen som vi hade hoppats så skulle överleva. Han fick namnet Qiang Sheng (Starkt liv) av Madam Xiong på the Sichuan Forestry Department (på bild här vid Qiang Shengs första hälsoundersökning), men den här vackra björnens lyckosamma namn var tragiskt nog inte tillräckligt för att hjälpa honom klara sig.

 

Först dränerade vi över två liter var från en fotbollsstor böld på hans bakdel, sedan visade ultraljudet att han var ännu ett offer för levercancer.

 

Det var dags att ta en paus från tre dagar av ändlösa hälsoundersökningar, obduktioner och begravningar och det var dags att göra ett besök som jag hade sett fram emot länge med den björn som jag visste skulle få mig att känna en viss lättnad. Jasper gjorde mig inte besviken. Medan jag stod på utsiktsplatsen (med Tamara och Juanita från vårt Hong Kong-kontor) och tittade ut över hans inhägnad, tittade Jasper upp för att förvisa sig om att han blev beundrad och ledigt, men målmedvetet, promenerade han över till Beau (till höger) som sov fridfullt vid poolen och, utan någon som helst tvekan, … bet han henne i baken!  Jasper har alltid varit lekfull – han är hela fristadens fredsmäklare – men den här gången gick han lite för långt. När hon väcktes så bryskt från sina drömmar snurrade Beau rasande runt och brummade argt mot djuret som hade ryckt bort hennes fridfulla sömn. Och Jasper tittade upp på oss med ett helt underbart överraskat uttryck i ansiktet, som om han sa ”Vad har jag gjort?!” Om jag inte visste bättre skulle jag kunna svära på att han skrattade… och det gjorde vi också.

 

Den kvällen var ingen av oss på festhumör men vi samlades allihop i personalmatsalen för att försöka fira de björnar som nu sover på halm i sina stora och mysiga återhämtningsburar. Jag kunde inte ha varit mer stolt när arbetsledaren för vårt Björnteam, Howard (som har varit med oss sedan dag ett i oktober 2000) sa; ”Jag är bunden till björnarna, ärad att få tjäna dem och kan aldrig åka härifrån”. Han talade för oss alla.

 

Ett par timmar senare är vi redo att fortsätta hälsoundersökningarna med orden på gravstenen för vår första björn, majestätiske Andrew (som dog i levercancer för två år sedan) etsade i våra minnen… ”Vi är inte svagare utan dig, utan starkare tack vare dig”… och det är vi.

 

Sanning från verksamheten på björnfarmarna

Torsdag, 3e april 2008

 

Flera timmar senare, vi gav Lotus en hälsoundersökning. Lotus, som vi också kallade Chengdu Truth (Sanning) på kinesiska. Ord kan inte beskriva vårt kokande raseri när vi såg detta skelett sitta i en bur, med en kropp så förstörd att han inte ens kunde lyfta huvudet.

 

Många av er som läser det här kommer ihåg en annan björn som jag gav namnet Truth på en farm flera år sedan i Yunnan. Vi klarade inte att rädda henne, men jag svor på att hennes död inte skulle vara förgäves. Nu hade vi vår egen Sanning här i Chengdu, och han var ännu mer förstörd än sin namne. Hans skuldror som var fulla av bölder visade brutaliteten i känslokalla försök från slaktarna på farmarna att ge injektioner. Denna stackars björn hade uppenbarligen varit så sjuk att de så-kallade läkarna hade bestämt sig för att trycka in olämplig antibiotika i hans muskler och gjorde det med osterila nålar, vilket till slut orsakade smärtsamma öppna sår som det nu rann var ur.

 

När han var under bedövning fick bilderna från ultraljudet våra hjärtan att sjunka åter igen… och, några minuter senare på operationsbordet såg vi en lever som hade inlett en cancercykel som sedan hade spridit sig i hans stackars kropp, som de hade tömt och förbrukat.

Truth låg där efter att döden hade inträtt; liten och sårbar, med nakna framben, tassar som såg märkligt mänskliga ut, och insjunkna hopplösa ögon.

 

Flera timmar tidigare hade samma ögon misstänksamt följt vår minsta rörelse när vi erbjöd vatten som han då och då läppjade på, frukt som han ignorerade och tröstande ord som föll för döva öron.

 

Det här var ett djur som fick oss att vända oss bort i vår skam och vi visste att våra ord av ursäkt och sorg var meningslösa för en björn som föddes med hopp, men som blivit sviken så fullständigt av en art som visat att den helt enkelt inte bryr sig. Att han dog med det i sitt hjärta är nästan för mycket att stå ut med.  

 

“Kiki” – ett förspillt liv

Torsdag, 3e april 2008

 

Det här är mer än vi kan stå ut med… två björnar till har gått under i levercancer – och lämnade åt vårt team att plocka upp bitarna och göra slut på livet för djur som förtjänade så mycket mer. Många väggar har fått frustrerade sparkar sedan björnarna kom hit sent på måndag natt. Det är bara onsdag och redan ligger fyra björnar under gräsbevuxna kullar vid floden, äntligen har de fått frid.

 

När vi klippte ut Kiki ur buren som klämde livet ur honom var det inte svårt att förstå varför han var så livlös och inte reagerade på något. Mitt bestående minne av den här björnen är när han desperat sträckte ut tungan för en slick av en fruktshake och sedan utom sig klöste sin mun uppenbarligen svårt lidande och i smärta. Det vi kunde se på utsidan var röda och såriga läppar, men vi var inte på minsta sätt förberedda för vad som komma skulle.

Kiki hade stönat nästan utan uppehåll långa stunder i taget och visat tecken på stort obehag från buken. Hans stönanden var djupt oroande för oss eftersom vi har lärt oss från tidigare upplevelser att de tyder på en björn vid dödens dörr – och vi slösade ingen tid innan vi sövde honom för en akut hälsoundersökning.

 

Han luktade starkt av nekros – svårt sjukt och ruttnande kött. Alla fyra hörntänderna hade blivit avklippta eller avbrutna och flera tänder hade blivit bortslitna, tillsammans med bitar av tandköttet – och alla de tänder han hade kvar var sönderslagna bortom all möjlighet att laga.

 

Ofattbart nog var hans högra öga ruttet – som resultat av ett sår som hade varat sig i månader – och hans vänstra öga visade även det tecken på sjukdom. Hans klor var slitna, blödande och infekterade, med de välbekanta ”borsten” på trampdynorna på en björn som inte någonsin har gått på många år. Ett sår som var fullt med var hade gjort ett djupt drygt 15 cm brett hål i hans bakben, där köttet hade ruttnat nästan ända in till benet.

 

Den rent fruktansvärda lukten från hans kropp och upptäckten att han hade vätska i buken gjorde att vi misstänkte bukhinneinflammation, och han togs omedelbart till operation. När Kikis buk öppnades visade det sig att magen och tarmarna var kraftigt uppsvällda av gas, vilket pressade samman hjärtat och lungorna och orsakade gränslös smärta.

 

Här skriver Jill på AAF i Kina en rapport om de björnar som de lyckats få frisläppta från en gallfarm. Björnarna är nu på deras räddningshem för björnar och tas om hand av deras veterinär. Dessvärre var flera i mycket dåligt skick.

Här kan du se ett flertal olika filmklipp från räddningsaktionen: http://www.animalsasia.org/blog/files/MBR20080401.html 

  

Försökte att stå upp

 

Sent imorse den 2 april 2008 sträckte Watermelon ut sina ben och försökte ställa sig upp! Han lyckades inte riktigt, men han försökte. Det här är förmodligen första gången på många år som han har haft plats nog att stå på alla fyra ben. Skriver mer senare och snälla fortsätt skicka era positiva tankar!

 

Inga fler sötsaker för “Treacle”

 

Efter vår hjärtesorg för “Peace” som dog hos oss, längtade våra hjärtan efter goda nyheter. Det skulle inte bli så tydligen. Med så många sjuka och skadade björnar visste vi att prioriteringen av dessa stackars varelser var nödvändig för att få slut på det värsta lidandet. Deprimerande nog visste vi att genom att göra detta jobb bra skulle vi få avsluta våran dag med ännu en ”post mortem”.

 

”Treacle” var en björn som var så sjuk att det är svårt att skriva detta meddelande utan att tillgripa anklagelser till människorna som är ansvariga för hans vanvård.

När våra killar lastade av honom igår, verkade han ändå inte vara så illa däran då han år fruktsallad och drack vatten, han hade tydligen inte haft den fria viljan av att äta och dricka när han själv valde det innan.

 

Men tidigt nästa morgon låg Treacle (som fick sitt namn eftersom att hans blod var så tjockt av uttorkning) framstupa i sin bur med blod forsandes från magen.

 

Vi tog honom först till en hälsoundersökning och prioriterad honom före alla andra sjuka björnar som vi så desperat ville hjälpa. Treacle (som finns på bild nedanför tillsammans med veterinären Heather till höger) var nedsövd och låg på golvet när undersökningen började. Alla i teamet blev chockade då vi såg en björn som hade blivit slaktad av män på farmar som inte hade visat någon medkänsla för dessa intelligenta djur.

 

Hans hörntänder hade blivit borthackade, med innanmätet och nerver synliga. Ett svart hål av infektion urholkat hans övre käke och bihåla, vilket orsakade stor smärta. Topparna av hans tassar var avhuggna, för att klorna aldrig skulle kunna växa ut igen och orsaka skada mot den brutala mänskliga behandlingen. Vredesutbrotten och de illaluktande skrubbsåren på hans tass trampdyna visade tecken på att denna stackars björn inte hade gått på vanlig mark på flera år.

 

Det mest chockerande av allt var den massa på hans lever som genast visade sig på ultraljudet och avslöjade ”normen” vi lärt känna hos björnar från farmar – tumörer. När Treacle blev nedsövd för gott där på golvet, utan att någonsin fått stoja runt ute på våren, grät teamet tillsammans.

 

Nedsövningarna som vi trodde skulle hålla på hela dagen, var klara på rekordtid och när veterinären Heather plockade ihop sina redskap vände hon sig till mig och sa: ”vi börjar bli för bra på det här”. Hur sorgligt det än är måste jag medge att det är sant.

 

 

En dag i taget

 

Det är tidigt på onsdag morgon den 2 april 2008 och vår underbara björnpojke Watermelon är nu i tillfrisknings – buren, som är nästan dubbelt så stor som buren han kom hit i. Han har fixat det mysigt i sitt näste och har börjat äta lite av den näringsrika maten, tillagad av våran fantastiska kökspersonal – frukt, grönsaker och speciella björnpellets. Han äter fortfarande inte tillräckligt mycket, enligt Heather, våran veterinär, så han kan inte bli förvisad till skogen, men han försöker i alla fall äta vilket är ett bra tecken.

 

APN stödjer AAF i Kina som arbetar med att rädda björnar från gallfarmer. I slutet på mars och i början på april 2008 lyckades AAF frita 28 björnar från en gallfarm, genom samarbete med regeringen. Här följer en rapport om björnarna genom information som vi har fått från Jill och AAF, samt information från Jills blogg.

“Watermelon” – en symbol för hoppet

onsdag 2:e april, 2008

 

 

Det är nu sent på tisdag kväll och vi har under en hel dag värderat björnarna och prioriterat de som är i akut behov av medicinsk hjälp. Jag måste tyvärr säga att skräckhistorierna fortsätter att strömma in, men nu vill jag dela med mig av en historia fylld med hopp.

 

Efter bara några timmars sömn inatt så gick våra underbara veterinärer och skötare upp i gryningen för att inspektera de nyanlända. De hade givit smärtstillande till de värst behandlade björnarna, så de kunde klara av natten.

 

En av dessa björnar var en stilig ung hanne, som hade fått smeknamnet “Watermelon” (Vattenmelon). När han anlände var det tydligt att denna modiga pojke led av förlamande ryggsmärta. Han hade blivit inpressad i en liten, liten bur, och allt han hade energi att göra var att kvida tyst – och andas.

 

Watermelon var smärtsamt sammanpressad på sidan och hans majestätiska huvud platt pressat mot de hårda stängerna. Hans mage pressade fram en rutten blandning av galla, blod och var. Han hade stuckit ut sin vänstra ram mellan stängerna för att kunna vila den på betongen på golvet utanför; den enda plats den kunde ta vägen. Det fanns en mildhet över denna vackra björn som helt enkelt krossade våra hjärtan. Hans andetag var farligt ytliga, men djupet i hans bedjande bruna ögon talade om tusentals sorger.

 

Så fort björnarna var avlastade från lastbilen och de barbariska burarna var surrade med stark vajer (för att garantera de anställdas säkerhet), sattes de in över natten i en av de långa poly-tunnlarna. Medan veterinärerna snabbt värderade deras skador, satte björnskötarna fram fat med färsk frukt, näringsrikt björnfoder, frukt smoothies och vatten utanför burarna. De flesta av de svältande björnarna grep desperat efter faten och halsade vilt sina drycker.

 

Men för Watermelon var ansträngningen för mycket. Den plågande smärtan som gick som en kall kåre nedför hans ryggrad hindrade honom från att ens lyfta sitt huvud för att äta. Vid det här stadiet var veterinärerna allvarligt oroade; denna brist på respons för föda hos en svältande björn är ett väldigt oroande tecken.

 

En av björnskötarna uppmärksammade att Watermelon inte åt och erbjöd honom en bit äpple och sen en banan på ett långt spett. Hans ögon vidgades och han nosade på frukten, men han ville fortfarande inte äta. Det var inte förrän hon milt lyfte en bit saftig vattenmelon till hans mun som denna vackra pojke sakta öppnade munnen och nafsade i fruktköttet – säkerligen det godaste han någonsin ätit. Hans kvidande avtog gradvis. Jag vill gärna tänka att denna lilla vänliga handling gav honom viljan att kämpa vidare.

 

Men den första natten var en lång natt för Watermelon och för AAF teamet, och många var rädda att han var för svag för att klara sig. Vi drog alla en suck av lättnad när han fortfarande var med oss imorse. Watermelon var en av de första björnarna att genomgå en akut hälsokoll och trots att vi upptäckte många hemska skador (hans tänder hade blivit brutalt utslagna och hans rygg var allvarligt skadad), hittade vårt veterinärteam inga tecken på cancer, vilket var vår största fruktan.

 

“Peace” – en symbol för skam

tisdag 1:e april, 2008

 

Det har varit en hektisk och hjärtslitande dag för alla här, men jag har mer dåliga nyheter. Ytterligare två vackra björnar har dött idag; en gav vi dödshjälp för att han skulle få slippa sitt lidande, den andra kunde helt enkelt inte hålla ut längre – och vem kan klandra honom?

 

Jag ska ge er mer detaljer så snart jag har lite tid över, men för närvarande vill jag dela med mig av denna vackra hyllning till “Peace” (Fred), den stackars björnen som överlämnades till oss igår kväll. Den är skriven av vår veterinärkonsult Dr Kati Loeffler. När hon kunde hitta tid vet jag inte, för hon och resten av teamet har bokstavligen talat arbetat non-stop.

 

Peace, vars skelettliknande, nekrotiska tass – som, bokstavligen talat, ruttnat bort – finns på bild nedan. Han hade lämnats att tyna bort på farmen utan vatten eller mat; eftersom han tydligen inte producerade någon galla längre behövdes han inte. Här är Katis ord:

 

Peace var en kragbjörn som dog på lastbilen mellan gallfarmen och AAF fridlysta område. Han låg inpressad i en jätteliten kistliknande bur, hans utmärglade huvud tryckt mot en ända och hans högra ram låg slängd ut mellan stängerna som ett sista bedjande försök att någon skulle avsluta hans lidande.

 

Hans kropp var mer utmärglad än man kunnat tro var möjligt hos någon som fortfarande var vid liv. Hans ögon var djupt insjunkna i skallen; små, livlösa och gulaktiga. På den högra baktassen fanns inget kött kvar, så skelettet av tårna syntes och det ruttna, läderaktiga skinnet knölade ihop sig som en socke som höll på att ramla av. Djupa urholkningar i vävnaden av hans högra ram tydde på att Peace förmodligen försökt att gnaga av sig huden för att minska smärtan i kroppen.

 

Vid obduktionen öppnade vi magen och veterinärteamet upptäckte att levern var full med cancer och gallblåsan var ihopsydd och full med polyper. Gallan var tjock pga uttorkning och svält, vävnaden var gulaktig pga leversvikt och galla läckte ut i bukhålan. Denna björn hade genomlidit förfärliga våndor. Hans slutliga bedjande drunknade i skramlet från en diesellastbil som inte lyckades lämna av honom i tid för att han skulle kunna få den enda hjälp han förmodligen någonsin fått.

 

Räddningsaktionen börjar… 28 björnar vid liv

måndag 31:e mars, 2008

 

Det är så svårt att veta hur man ska börja. Igår när vi fick reda på att fler björnar var på väg till vår kinesiska fristad, var vi tillräckligt realistiska för att inse att några skulle vara i väldigt dåligt tillstånd och i akut behov av medicinsk hjälp. Men vi tillät även oss själva att känna lite upphetsning och hopp. Vi var tvungna.

 

Vi var inte förberedda alls på vad vi fick se. Den ångest och förtvivlan i dessa stackars själars ansikten kommer att plåga mig för evigt. Terrorn och smärtan i deras plågsamma utseenden vi såg när vårt team varsamt lyfte ner burarna från lastbilsflaken. Dessa majestätiska djur hade blivit mjölkade på allt sitt hopp och de hade levt helt avskärmade från någon som helst anständighet…

 

Jag iakttog björnskötarna när de lade all sin sorg och förtvivlan i fysiskt arbete. Dessa fina Sichuan män, åtta per bur, med ögonen fixerade rakt fram och med handtagen gjorda av långa metallstänger skärande in i axlarna, är likbärarna för de levande döda. Jag iakttog hur veterinären och björnteamet modigt forcerade bort sin smärta, tydligt chockerade över graden av grymheten. Bestämt professionella fokuserade de totalt på sitt jobb att rädda dessa björnar från fortsatt orättvisa.

 

De tre lastbilarna som kom med björnarna anlände kl 8 på kvällen (måndag, kinesisk tid). Stanken från burarna varnade oss om vad som väntade. En stackars björn var död vid ankomst, hans pinn-smala kropp, fortfarande varm, var groteskt vanställd av glödande sår som hade ruttnat ned till benet. Vi gav honom namnet “Peace” och instinktivt sträckte vi oss efter hans skelettliknande tass.

 

Vid midnatt hade alla björnar lastats av och hade installerats i två långa poly-tunnlar, början på en lång natt.

 

 

 

 

Här kommer information om det björnhem som Animal Protection Network stödjer månadsvis:

AAFs "China Bear Rescue Center " har redan under sina första år utvecklats till en inspirerande anläggning som har möjlighet att ge fritagna björnar allt de har förnekats på farmerna - god mat, glädjen att fritt kunna vandra runt i frodig grönska eller simma i svalt vatten. Här finns också ett professionellt lag av kvalificerade och erfarna djurskötare och volontärer som varje dag tar hand om björnarna på allra bästa sätt och ser till att deras dagar fylls av aktiviteter som berikar deras liv.

 

Allt började 1993, då AAF:s grundare och direktör Jill Robinson besökte en björnfarm i Kina, och där till sin fasa kunde bevittna hur s.k. Moon Bears, inklämda i minimala burar mjölkades på galla genom rostiga katetrar inopererade i buken. Björngalla används i framställningen av traditionella mediciner, men eftersom den kan ersättas med örter eller syntetiska ingredienser, har Jill sedan besöket arbetat för att få ett slut på denna grymma tradition. Hennes arbete gav resultat i juli 2000, då Animals Asia och de kinesiska myndigheterna gemensamt undertecknade ett avtal om att rädda 500 av de plågade björnarna i Sichuan-provinsen, stänga ner gallbjörnsfarmarna och främja användandet av örter som alternativ till björngalla. Detta historiska avtal är det första mellan kinesiska myndigheter och en utomstående djurskyddsorganisation, och har sedan oktober 2000 resulterat i att mer än 40 gallbjörnsfarmer har stängts ner, och att mer än 200 björnar har överlämnats till Animal Asias Moon Bear Rescue Center i Sichuan.

 

Björnarnas tillstånd vid ankomsten är chockerande. De är utmärglade, skräckslagna och svårt sjuka, men kan med öm omsorg och intensiv professionell vård återhämta sig. Att rehabilitera en björn tar månader och sorgligt nog kan björnarna inte släppas fria, eftersom de är försvarslösa och helt saknar förmåga att överleva på egen hand efter att ha blivit uppfödda i fångenskap eller infångade redan som ungar.

 

Animals Asia håller därför på att bygga en permanent fristad för björnarna i en vacker bambuskog, där de kan leva sina liv i frihet. Här finns särskilda områden där besökare på nära håll kan beundra björnarna och få en fascinerande insyn i hur de lever. Fristaden är den första i sitt slag i världen, och tillsammans med den tillhörande utbildningsbyn är den en hörnsten i The China Bear Rescues arbete för förändring genom kunskap och utbildning.

 

Animal Protection Network arbetar med att hjälpa katter- och hundar i Asien som exploateras i samband med päls- och köttindustrin. Genom vår partner Animals Asia Foundation i Kina har vi även kommit i kontakt med de grymmheter som björnar utsätts för på björnfarmar i Kina och Vietnamn. Jill Roberts på AAF har arbetat sedan 1993 mot björnfarmer i Kina. Hitills har organisationen räddat 219 björnar på plats. AAF arbetar i nära samarbeta med regeringen och är enda organisation som arbetar för björnarna på plats.  

APN har stött projektet i Vietnamn med 17 000 kr under 2007. Vi kommer att stödja björnprojektet i Kina månadsvis från och med våren 2008.

 

Björnen på en gallfarm ligger fixerad i en liten bur i hela sitt liv, för att bli tappad på sin galla. Gallan tros enligt traditionell kinesisk medicin ge helande effekter. Detta är givetvis en myt. Det går lika bra med örter. Men björnen tvingas leva hela sitt liv i en mardröm. I Kina är björnfarmande lagligt medan det i Vietman är olagligt sedan 1992.

 

 

Här är vår partner AAFs svar på vanliga frågor om arbetet med att rädda björnar från gallfarmer:

1. Enligt officiella siffror finns 16000 månbjörnar i Kina och 25000 månbjörnar världen över, eller hur?

 

I 1997 hävdade den kinesiska skogsvårdsministären att det finns 46 530 månbjörnar (kragbjörnar) i Kina. Enligt Traffic East Asia, däremot, finns det 25 000 kvar i världen.

 

Enligt en annan rapport från Bear Conservation Action Plan, publicerad av IUCN, sägs antalet månbjörnar i Kina vara färre än 20 000. Andra uppskattningar från Världsnaturfonden säger att siffran kan vara lägre än 16 000. Dessa siffror är onekligen de mest tillförlitliga.

 

AAF hjälper till att sponsra den första genomgående, vetenskapliga björnpopulationsutredningen i provinsen Sichuan.

 

 

2. Var finns majoriteten?

 

Majoriteten av månbjörnarna världen över finns i Kina – flera av dem i de norra delarna. De främsta provinserna för björnfarmning är Heilongjian och Jilin i norr samt Sichuan och Yunnan i söder.

 

 

3. Officiella siffror säger att det finns 7002 månbjörnar fångna i 247 farmer över hela Kina, stämmer detta?

 

De senaste officiella siffrorna från 1999 hävdar att det finns över hela Kina 7 002 björnar fördelade på 247 farmer. 6 774 är månbjörnar, 187 är brunbjörnar och 41 är malajbjörnar. I januari 2006 meddelade regeringen att det fanns cirka 7 000 björnar fördelade på 68 ”fullt reglerade gårdar”.

 

Sichuans skogsdepartement säger att det arbete som gjorts av Animals Asia i deras provins har lett till en minskning av antalet avlade björnar från 2 700 till 2 300.

 

 

4. Hur många gårdar är olagliga?

 

Officiellt är gårdarna lagliga, då de måste ha regeringstillstånd. Däremot finns det troligen en del mindre, illegala gårdar utan tillstånd.

 

 

5. Finns det en lag mot tjuvjakt på björn?

 

Efter 1989, då lagen om vilddjursskydd trädde i kraft, blev det olagligt att bedriva björnjakt för deras beståndsdelar. Från och med 1990 tilläts inga månbjörnar bli infångna från det vilda för avel – alla de befintliga gårdarna skulle därmed avla sina björnar i fångenskap. Trots det, visar sig över 20% av de avlade björnar som hamnar hos AAF:s räddningscentrum sakna lemmar, vilket tyder på att björnar fortfarande fångas i det vilda, i strid mot gällande lag.

 

 

6. Vilket land har den största efterfrågan på björngalla?

 

Japan, Korea, Vietnam och Kina är de länder som har den största efterfrågan på björngalla. Björndelar, gallpulver och gallprodukter finns även i Taiwan, Australien, Indonesien, Malaysia, Singapore, USA och Kanada. Konsumentprofilerna i dessa länder är däremot mestadels kinesiska, japanska och koreanska.

 

 

7. Finns det en nyare, ”humanare” metod att dra ut gallvätska i Kina?

 

Den nya metoden att dra ut galla är minst lika grym och förödande som de gamla metoderna. Den ”fria droppmetoden”, som utvecklades för bara några år sedan, innebär ett permanent hål borrat rakt in i björnens buk och gallblåsa. Under mjölkningen petas ett metallföremål in i hålet för att ha sönder membranet, vilket tillåter det fria utflödet av galla. Inte överraskande innebär den ohygieniska miljön att hålet ofta blir illa infekterat, vilket ökar björnens risk för sjukdomar eller dödsfall. Oftast innebär hålet från gallblåsan att gallvätska läcker ner i buken, vilket åter leder till en mycket plågsam död på grund av peritonit, eller bukhinneinflammation.

 

 

8. Fyller björngallan på sig själv efter mjölkning?

 

Björngalla samlas i regel en eller två gånger om dagen i samband med måltider, då gallan är mer trögflytande. I snitt samlas 30-160 ml vid varje tillfälle. En del större gårdar hävdar att de kan mjölka sina björnar fyra gånger om dagen, men detta är ovanligt.

 

En del gårdar mjölkar sina björnar mindre ofta än så här i tron att det leder till att gallan får en mer överlägsen kvalitet.

 

 

9. I nuläget, hur många björnar har i själva verket anlänt till räddningscentrumet?

 

219 björnar har blivit konfiskerade av staten och vårdas av Animals Asia. Idag har vi 170 levande björnar på räddningsstationen.

 

 

10. Hur många veterinärer finns där? Hur många arbetare totalt?

 

Medan allt fler björnar är på ingång med hemska skador och trauman håller vårt lag av veterinärer på att expandera. Vår veterinärdirektör har två heltidsanställda, inneboende veterinärkirurger, plus två heltidsanställda veterinärsassistenter, många volontärskötare och två björnskötare som alla lever och bor på plats. Vi har även över 120 lokala arbetare anställda för olika permanenta uppgifter som ser till att det ständigt växande härbärget i Chengdu drivs smidigt. Dessa avdelningar består av björnvårdare, grönarbete, underhåll, administration, PR, städare, kock och kökspersonal.

 

 

11. Stämmer det fortfarande att ni har dubbelt så många honor som hanar?

 

Förhållandet är i grova drag två tredjedelar hona på var tredjedel hane.

 

 

12. Hur många björnar kan finnas på härbärget, inklusive bambuskogen och räddningscentrumet?

 

Fler nyheter om detta följer inom kort, då de ursprungliga planerna håller på att ändras så att fler björnar än tidigare förväntat kan få leva på plats. Medan rehabilitering och skogsområden numera är igång, håller nya, spännande planer på att ta form gällande rymligare zoner, vilket innebär att fler björnar kan anlända snabbare från gårdarna. Vårt räddningscentrum och sjukhus i Chengdu kommer att agera ”björncentral” som alla björnar kommer att passera genom efter att ha räddats från farmerna.

 

 

13. Är ert utbildningscentrum redan öppet för allmänheten?

 

Medan vi väntar på att vårt utbildningscentrum byggs klart har vi färdigställt ett klassrum på plats och vi ser dussintals lokala grupper på regelbundna besök. Eftersom vi ännu inte håller öppet för allmänheten har vi öppet hus två gånger i månaden, där besökare guidas runt av personalen. Planen är att vara helt öppen för allmänheten under 2008.

 

 

 

14. Hur mycket pengar behöver ni ännu för att befria alla björnar?

 

Frågan är inte enkel att besvara, då det beror på dels när den kinesiska regeringen ämnar stoppa björnaveln och dels på hur många björnar det finns kvar. Om de skulle stoppa aveln skulle siffrorna falla drastiskt eftersom dödligheten bland björnarna är onekligen hög. De främsta kostnaderna i samband med räddningarna är kirurgin och medicinerna. Att ge björnarna mark, mat och livslång omvårdnad betyder att kostnaderna säkert överstiger miljoner och åter miljoner amerikanska dollar.

 

 

15. Vad säger ni om skeptikerna som hävdar att björnaveln aldrig kan utrotas och att man aldrig kan förändra ett ”traditionellt bruk”?

 

Medan den kinesiska björnräddning går framåt blir vi mer övertygade om att vårt mål att avsluta björnaveln kommer att nås. Våra medarbetare inom staten fortsätter att stänga gårdar, hjälpa oss att rädda plågade, inburade månbjörnar och att offentligt förklara deras attitydförändring gällande björnaveln i sin helhet. De läkare inom traditionell kinesisk medicin vi jobbar med fördömer kraftigt utskrivningen och konsumtionen av björngalla, och media och allmänheten blir mer stödjande för var dag som går. Fantastiska rapporter som hyllar strategin och arbetet hos Animals Asia produceras nu och cirkulerar i Kina.

 

(Oktober 2007 , Kina)

Här kommer en rapport från Animal Protection Networks partner AAF i Kina gällande vad de gör för att rädda gallbjörnar:

 

Nu när julen kommer närmare och vi på Animals Asia Foundation (AAF)närmar oss vårt 10 års jubileum, är det dags att reflektera över vad vi åstadkommit och vart vi är på väg…

 

”Gröna OS”, en grym ironi

 

Den 8 augusti nästa år startar ”Gröna OS” med pompa och ståt i Beijing. Det blir 10 år på dagen sedan vi startade Animals Asia med det främsta målet att avsluta björnfarmandet i Kina. Ironin förbigår oss inte. Mycket framgång har nåtts det senaste årtiondet, men tusentals björnar lider fortfarande otroligt mycket på björnfarmar. Nu när världen har sina ögon på Kina, är antågandet mot OS en kritisk tid för Animals Asia. Vi hoppas att regeringen ska använda detta tillfälle att förbinda sig till en tidsplan för att avsluta björnfarmning.

 

 

Vi måste gå försiktigt fram i Kina

 

Vi är säkra på att ni är medvetna om att det inte är lätt att arbeta i Kina: förändrande politiska vindar, olika nivåer av regering, dubbelspel och girighet inom industrin som gör alla våra framgångar svårvunna och våra resultat oförutsägbara. Genom vår långa erfarenhet i Kina och genom att lyssna till vår kinesiska personal är vi medvetna om behovet att gå försiktigt fram samtidigt som man fortfarande pressar på.

 

Europeiska Parlamentet tillkännagav nyligen att björnfarmning är oacceptabelt för dess medlemmar. Detta gjorde vissa kinesiska tjänstemän samt intressenter i handeln arga, och gjorde att takten på räddningen saktades ner, då frågan blev en grogrund för känslighet. Det var dock ett djärvt men nödvändigt steg. Det är av högsta importans att regeringen ständigt påminns att industrin är oacceptabel för de flesta människor runt om i världen, likaså människor i Kina.

 

Just nu vet vi inte när fler björnar kommer att släppas fria till vår vård, men vad vi kan lova er att vi aldrig kommer att ge upp vår kampanj att stoppa denna hemska industri. Animal Planets dokumentär ”Moon Bears Journey to Freedom” visar just hur engagerade vi är. Filmen visas över hela världen och vi sprider den även över hela Kina, som en del av våra pågående utbildningssatsningar.

 

 

Redo att hoppa på vågen av förändring

 

Kina förändras i en oerhörd hastighet. Lokala djurrättsgrupper dyker upp längs hela landet, folk reser sig upp och säger nej till grymhet, protesterar mot brutala hundgallringar och räddar katter från djurmarknader. Stödet ökar från folket, median och regeringen när det gäller att äntligen ge djuren en röst. I det här klimatet är allt möjligt: ett förbud skulle kunna göra björnfarmning olagligt över natten. Skulle detta hända, är vi redo med lösningar och tjänstemännen vet att de kan lita på oss för att verkställa ett förbud.

 

Självklart har vi inte resurserna att ta 7000, eller fler, björnar från björnfarmar till vår fristad i Chengdu, men vi har lösningar för att hjälpa ett stort antal björnar. Första steget skulle vara att förbjuda avel på farmer. På grund av den höga dödligheten vet vi att detta skulle minska antalet snabbt. Vår veterinärgrupp och björnföreståndare är redo att hjälpa till med det enorma jobbet att stänga farmerna och befria björnarna från sina burar.

 

 

Lösningar för att hjälpa ett stort antal björnar

 

Med vår hjälp skulle regeringen kunna antingen använda de nuvarande björnfarmarna och marken till att skapa fristäder för björnarna, eller så skulle björnarna kunna flyttas till andra områden där de kan leva i seminaturliga inhägnader. Till dess kvarstår vårt erbjudande att erbjuda rimlig kompensation till farmare som är villiga att stänga sina farmer, ge upp sin licens och sätta björnarna i vår vård. Den kinesiska fristaden som idag har räddat 219 björnar (170 är fortfarande i livet) kommer att finnas kvar som fokus för våra utbildningssatsningar och vi är fast beslutna att se efter dessa björnar i resten av deras liv. Detta i sig självt är ett stort åtagande och som alltid förlitar vi oss på ert fortsatta stöd. Under tiden fortsätter vårt arbete för att avsluta den hemska gallindustrin.

 

 

Vad AAF gör för att avsluta björnfarmning?

 

- Jill har ständigt föreställningar och presentationer, på sistone i Storbritannien, USA, Nya Zeeland, Luxemburg och självklart Kina. Hon kommer till Australien och Tyskland nästa år.

- Sprider en fördjupningsrapport om industrin till experter inom veterinärmedicin, djurvetenskap, björnbiologi, etik, djurvälfärd och politisk vetenskap runt om i världen och ber om deras stöd

- Samlar tusentals signaturer runt hela världen på stora banners som kräver ett slut på björnfarmning

- Håller pågående möten med regeringstjänstemän och samarbetar med Statens Skogsbruksuniversitet, som frambringar de framtida ledarna för miljö

- Övervakar laboratorieanalyser av björngalla för att samla bevis på skadliga effekter som kan drabba konsumenter

- Organiserar utbildningsföreställningar och presentationer på skolor och universitet i Kina

- Skapar en informationsbroschyr för kinesiska företag och politiska ledare som visar hur industrin skadar Kinas rykte och följaktligen dess handel/ekonomi

- Arbetar med utövare av traditionell kinesisk medicin i Kina och Västländerna (ex Australien, Storbritannien, USA)

- Utbildar tusentals av besökare vid vår fristad varje år att uppskatta dessa vackra, förlåtande björnar för deras egen skull istället för hur de kan tjäna människan.

 

 

Vad AAFs anhängare gör

 

- Universitetsstudenter runt om hela Kina har bildat 20 stycken “Friends of Animals Asia”, stödgrupper som väcker medvetenhet om vårt arbete på gräsrotsnivå

- Det australiensiska-asiatiska regionala förbundet av zoologiska parker och akvarium (ARAZPA) har satt igång en kampanj att samla in en miljon signaturer som stöd för vår kampanj att avsluta björnfarmning

- Den framstående kinesiska juridikakademikern professor Song Wei formulerar Kinas första djurskyddslagar och kämpar för deras genomförande

- En representant från National People’s Congress, Zhou Ping från Chengdu, lade på deras senaste kongressmöte i Beijing fram ett förslag att avsluta gallbjörnsfarmning

- Kändisar tar hjälp av sin berömmelse och inflytande för att stödja vår kampanj – Stephen Fry var gladeligen rösten bakom Animal Planets dokumentär, Oliva Newton-John deltog i en TV-annonsering med oss som visas i Asien och Australien. Andra anhängare är Dr Dame Jane Goodall, Virgina McKenna från Born Free, berömde vildlivsartisten David Shepherd, asiatiska superstjärnan Karen Mok, kändisveterinären Katarina Warren och de brittiska underhållarna Paul Martin och Dave Spikey.

 

 

Tigerhandel kan påverka björnarna

 

År 1992 förbjöd Kina handel med tigerdelar och tillät inte dem i kinesisk medicin.

I dag har 5000 tigrar blivit framavlade på ”farmer” av företagare som pressar för att förbudet ska lyftas. Vi har förenat oss med den Internationella Tigerkoalitionen för att hjälpa till att förbudet finns kvar. Det är en bitter läxa att lära sig här – även när björnindustrin har avslutats kommer vi vara tvungna att hålla kvar trycket för att se till att denna hemska industri aldrig återvänder. Detta är varför vi fokuserar på att utbilda folk i att sluta använda björngalla.

 

Vi är den enda djurvälfärdsorganisationen som aktivt räddar björnar i Kina, vi ser till att denna fråga fortsätter vara belyst. Det är er generositet och stöd som har fått oss så här långt och för det är vi djupt tacksamma. Vi har bevittnat otänkbar tortyr, gråtit floder för björnar som har lidit och dött så tragiskt på farmerna. Och vi glömmer aldrig att utan omtänksamma personer som ni skulle vi aldrig ha sett sådana otroliga framsteg, med underbara björnar som Jasper, Agathon, blinda Bluebelle och hjärnskadade Rupert som älskar varenda sekund av sina smärtfria liv i dag.

 

 

Här för att stanna

 

Vi är fast beslutna att driva deras fristad i åtminstone de följande 30 åren och vi behöver verkligen ert pågående stöd för att ge dessa vackra, förlåtande månbjörnar den omsorg de förtjänar. Så snälla, stanna med oss, tillsammans kan vi få slut på lidandet för tusentals fler björnar som fortfarande är fängslade i denna brutala industri.

 

Björnkramar,

Jill Roberts, AAF

 

PS. Det har varit en lång väntan men vi är slutligen redo att starta vår stora räddning av 200 månbjörnar i Vietnam. Innan detta året är slut kommer 50 svaga och skrämda björnar bli befriade från sina fruktansvärda burar på farmer och föras till vår nya fristad nära Hanoi för att förenas med 5 redan räddade björnar.

 

 

 

Vilken lycka att se att åtminstone några björnar får det bättre. De tre björnar som vi har följt - och skänkt pengar till, inom ramen för det gallbjörnsprojekt i Vietnamn som APN stödjer - har fått det så bra. Genom att de blev räddade från AAF slapp de ett liv i bur, nu får de i alla fall ett bättre liv på deras räddningscenter. Se nedan rapport från Asien mer information om projektet för gallbjörnarna i Asien.

Så här såg björnarna ut när de räddades. Se nedan hur bra de har det nu.

Nedan följer en kort uppdatering om det gallbjörnsprojekt som APN stödjer. Vi betalde in 17 000 kronor förra året, genom en extrainsamling till förmån för gallbjörnarna. Vi har även skrivit tidigare om när björnungarna Mara, Mausi och Olly räddades (se länge ner på sidan för bilder när de var riktigt små).

Rapport från Jill Roberts på Animals Asia Foundation:

Väck upp mig till våren

20 februari 2008

 

Vintrarna kan bli rätt kyliga i norra Vietnam, men det här är en liten björn som vet hur man håller sig varm. Mara, en av de tre förtjusande björnungarna som räddades från en smugglare, har tillverkat en liten trivsam sovplats och, lyckligtvis, så hade vår björnmanager Amanda sin kamera redo.

 

När Mara, Mausi och Olly kom till vårt Moon Bear Rescue Center i juni år 2007 var de undernärda små pälsbollar, men nu, vid 12 månaders ålder, är de studsande energiknippen som ständigt utforskar sitt nya hem, klättrar och låtsasbrottas.

 

Snart kommer de bli flyttade till en stor fin boplats med stegar, en plaskdamm och fullt med bambu att mumsa på. Men för tillfället gosar Mara lyckligt bort vintern.

 

 

Ett lovande år i sikte

16 januari 2008

 

Innan jag ska ge er en uppdatering om vårt nuvarande björnprogram vill jag å alla medlemmar i Animal Asia gruppens vägnar önska er ett gott, sunt och fridfullt nytt år. Vårt 10 års jubileum är den 8 augusti 2008, och det faktum att det kinesiska turnumret ”8” är tydligt utmärkande i detta datum får oss att känna att det ligger ett speciellt år framför oss.

 

8/8/2008 firas över hela Kina eftersom det förebådar början av Beijings ”Gröna” Olympiska Spel. Det är också vår chans att vädja till myndigheterna här att släppa björnarna från sin tortyr.

 

De vackra asiatiska svartbjörnarna har under tre decennier fått offra sina liv för en substans som är så onödig i världens traditionella medicin i dag. Nu, när Kina firar att de är gröna och miljömedvetna, ber vi att dessa utrotningshotade, majestätiska djur måste bli frisläppta.

 

Faktum är att när vi gav detta meddelande till den nya chefen för det sichuanska skogsvårdsdepartementet för mindre än två veckor sedan så fick vi ett överraskande och mycket välkommet meddelande tillbaka. Hon lyssnade på våra bevis och lovade att se närmare på industrin och även frisläppa björnar till vår vård innan slutet av mars!

 

Det är något att inte bara fira men även förbereda sig för när vi välkomnar en ny grupp med misshandlade, miserabla själar. Vi vet fortfarande inte hur många björnar det innebär – och kommer kanske inte veta förrän det kinesiska nyårsfirandet är över i slutet av februari – men även om det är en eller 100, kommer skillnaden för dessa individuella djur att betyda allt för dem.

 

I Vietnam väntar vi fortfarande på att få rädda nästan 80 björnar från illegala farmer i Ha Long Bay, nära Hanoi. Det officiella förslaget från Hanois regering har till slut blivit besvarat av premiärministern (efter frustrerande förseningar i slutet av förra året) och fler frågor måste bli besvarade av andra olika departement innan dessa björnar kan bli omhändertagna av oss.

 

Det är svårt att vara tålmodig, eller hur? Men efter att sett premiärministerns brev med våra egna ögon vet vi att kugghjulen i politiken här i Vietnam snurrar runt sakta och vi fortsätter vara säkra på att förr eller senare kommer björnarna som hålls på farmer och i burar komma till vår grupp. Efter frustrationerna och förseningarna under de senaste åren verkar det som att i både Kina och Vietnam kommer någonting bra äntligen hända för björnarna.

Jill Roberts, AAF

 

Gallbjörnen

En “gallbjörn” (bile bear) är termen som används för att beskriva de asiatiska svartbjörnarna som hålls i fångenskap i Vietnam och Kina med syfte att utvinna galla ur deras mage. Gallan säljs sedan som traditionell kinesisk medicin. Björnarna kallas även ”månbjörnar” på grund av den krämfärgade halvmånen på deras bröst. Den asiatiska svartbjörnen, som oftast är den som används på björnfarmar, är en utrotningshotad art.

Björnen på bilden är från en farm i Huizhou i södra Kina. Björnen är räddad och bor på ett björnhem. Bilden är tagen av Asian Animal Protection Network.

 

Levnadsvillkor

Björnarna lever i extraherande burar, också kända som ”krossburar”. Burarna är endast lite större än björnen själv, detta för att underlätta ”mjölkningen” av gallan. Björnarna kan leva så länge som 25 år i dessa burar där fångenskapen orsakar mental stress och allvarlig muskelförtvining.

 

Deras galla utvinns genom ett rör som opererats in genom bukväggen in i gallblåsan, där gallen lagras efter att utsöndrats från levern. Röret är anslutet till ett uppsamlingssystem. Mellan 10 och 20 ml galla extraheras från varje björn två gånger dagligen. Rören är inte sällan rostiga. Rapporter från WSPA (The World Society for the Protection of Animals) säger att under mjölkningen såg undersökare björnarna stöna, slå sina huvuden mot burarna och tugga på sina egna tassar.

 

Dödligheten är mellan 50 och 60 %. Björnar i gallfarmar lider av olika fysiska problem såsom håravfall, undernäring, hämmad växt, förlust av muskelmassa och de får ofta sina tänder och klor utdragna.

 

När björnarna slutar producera galla dödas de oftast för sitt kött, päls, gallblåsor och tassar.

 

Siffror

Uppskattningsvis finns det runt 4000 gallbjörnar i Vietnam och 9000 i Kina. I Vietnamn säljs en milliliter för ungefär motsvarande 45 svenska kronor.

 

WSPA genomförde år 1999 och 2000 en studie där siffror visar att det finns 247 gallbjörnsfarmar i Kina som sammanlagt har 7002 björnar. Kinas regering tyckte att dessa siffror var ”ren spekulation”.

 

AAF (Animal Asia Foundation), en välgörenhetsorganisation med bas i Hong Kong som Jill Robinson grundat, skrev i juli år 2000 på ett avtal med den kinesiska regeringen att rädda 500 lidande och utrotningshotade månbjörnarna från de värsta gallfarmarna i den sichuanska provinsen, och att arbeta mot att avsluta björnfarmandet. Idag så har China Bear Rescue gett en fristad i Chengdu för 219 månbjörnar som hållits på farmer, och hjälper till att höja upp konceptet om välfärd för djur i Kina.

 

Officiellt är 7600 björnar fångade på farmer i Kina. Enligt kinesiska tjänstemän skulle 10 000 vilda björnar behöva dödas varje år för att producera lika mycket galla. Regeringen ser därför gallfarmandet som ett rimligt alternativ till förlusten av vilda björnar genom tjuvjakt, och visar på samma gång likgiltighet gällande grymheten som djurrättsaktivister från Väst pekar på. Regeringens överenskommelse med AAF där de tillåts rädda 500 björnar från farmer kan kanske dock tyda på en uppmjukning i regeringens hårda ställning i frågan om björnarnas lidande.

 

Gallhandel

Pengavärdet för gallan kommer från den traditionella beskrivningen av björngalla av läkare som praktiserar traditionell kinesisk medicin. Björngalla innehåller ett ämne som anses kunna minska feber, skydda levern, förbättra synen och bryta ner gallsten. Den höga efterfrågan av gallan har lett till det intensiva utnyttjandet av björnar. Gallan används mest i vin och ögondroppar.

 

I januari år 2006 hölls en presskonferens där den kinesiska staten sade att de skulle implementera ett kodex gällande omhändertagandet av svartbjörnar, som ”kräver en hygienisk, smärtfri metod för utvinnandet av galla och ger strikta föreskrifter gällande teknikerna och villkoren för vård, motion och fortplanting”. Emellertid visar en veterinärrapport publicerad av AAF från år 2007 att den tekniska kodexen inte upprätthålls och att många björnar fortfarande lever hela sina liv i små burar utan fri tillgång till mat eller vatten. AAF noterade också att tekniken som framlades i den tekniska kodexen var ohygienisk och operationerna vid insättandet av röret orsakade stort lidande då de utfördes utan passande antibiotika och smärtstillande.

 

Förutom detta lidande fick 28 % av björnarna bukbråck och mer än en tredjedel dör slutligen av levercancer till följd av gallutvinningsprocessen.

 

Farmakologi

Den aktiva terapeutiska substansen i björngalla är ursodeoxicholsyra (UDCA). Läkare från både Asien och Väst har i minst 40 år erkänt att denna syra kan hjälpa människor med bland annat leversjukdomar. Innan farmakologibolag började framställa UDCA ordinerade utövarna av traditionell kinesisk medicin björngalla eftersom det innehöll högre procenthalt av UDCA än gallan från andra däggdjur.

 

Modern kemi har dock gjort detta faktum irrelevant. I dag uppsamlas UDCA från slakthus, renas och säljs. Trots detta fortsätter vissa utövare av traditionell kinesisk medicin att ordinera björngalla till sina patienter och avfärdar alla sorters modern ersättning. Dessa individer driver efterfrågan på marknaden av björngalla och pressar den kinesiska regeringen att fortsätta med björnfarmandet.

 

(källa: Wikipedia)

Namn: Kragbjörn (Ursus Selenarctos Thibetanus)

 

1. Oftast kallas de ”månbjörnar”, tack vare den vackra, gula halvmånen på björnens krage.

2. Månbjörnar har en tjock, lurvig päls (som varierar mellan kolsvart till en ljusare brunsvart färg) och har stora, runda öron. De har även korta, vassa klor som låter dem klättra med lätthet.

3. Hanbjörnar, som kan väga upp till 220 kg, blir runt dubbelt så stora som honorna, som i det vilda kan väga 60-130 kg. Däremot kan honorna vara dominanta och kan i regel kännas igen med den tjockare pälsen runt nacken.

4. Månbjörnar är i oftast runt 1,2 till 1,8 meter långa.

5. Månbjörnar återfinns över hela den asiatiska kontinenten, från Pakistan till Japan. De lever i regel på högland och föredrar täta skogsområden.

6. Avstånden inom hemreviren uppskattas vara mellan 6,4 till 12,8 kilometer.

7. Månbjörnar är klassade som köttätare, men är i praktiken allätare. Deras diet varierar beroende på plats och årstid, men består mest av grönsaker, frukt, nötter, insekter, små däggdjur, fåglar och kadaver. Ibland händer det att månbjörnar anfaller kreaturbesättningar eller plundrar grödor.

8. Månbjörnar är mycket intelligenta och har ett stort ordförråd. De gör kluckande ljud medan de leker; säger ”tut-tut-tut” när de är på vakt och gör gruffande ljud när de varnar eller ämnar anfalla. Honor är mer högröstade än hanar.

9. Månbjörnar tenderar att vara självständiga och aktiva vid skymning och gryning då de blir könsmogna. I fångenskap kan de leva upp till 35 år, men i det vilda runt 25-30 år.

10. Månbjörnar älskar att bo i ihåliga stockar och i grottor och sover även uppe i ett träd. De går oftast i ide mellan november och mars-april (fast detta kan variera beroende på deras specifika marker).

11. Månbjörnar kan även migrera och spendera den varmare perioden på året på högre höjd över havet, för att sedan ta sig ner igen under de svalare månaderna.

12. Månbjörnar brukar föda tvillingar i april eller maj (men det händer att de föder tidigare under idet) och trots att de är avvanda vid 4-6 månaders ålder, stannar ungarna med sina mödrar under de första två åren av sina liv.

13. Månbjörnar är de mest värdefulla björnar för den traditionella läkekonsten, troligen för att arten var så vanlig i de områden där den traditionella läkekonsten hade sitt ursprung. Deras marker går från Iran till Japan och genom hela sydostasien och antalet kvarvarande björnar i hela världen uppskattas till runt 25000.

 

Övrig kuriosa:

 

1. Månbjörnar är även kända under namnen himalayansk svartbjörn, tibetansk svartbjörn, kragbjörn, formosasvartbjörn och hästbjörn.

Varje månbjörns krage är olika vad gäller skepnad och färg, vilken kan vara allt från blekgul till starkt guldorange. Skepnaden kan vara djupa V:n till fina halvmånar. Några är även spräckliga.

2. Månbjörnar älskar vatten och gillar inget bättre än att simma och plaska runt.

3. Månbjörnar, tillsammans med malajbjörnen, är de enda björnarna man känner till som bygger matplattformar i träden.

4. Det är ingen myt – björnar älskar verkligen honung och man tror att de kan känna doften på den från hela fem kilometers håll.

5. Månbjörnar tros av forskaren Daniel Taylor-Ide vara den ursprungliga yetin.

 

Personlighet:

Med risk att bli anklagade för att syssla med antropomorfism (att tilldela djuren mänskliga värderingar och känslor), hävdar ändå teamet bakom Animals Asia Foundation bestämt att björnar visst delar känslor liknande våra egna...

 

Tjugo år av fängsligt förvar har visat sig göra avlade björnar våldsamt arga. De är frustrerade, rädda, eländiga och förvirrade, men även under dessa förhållanden visar de en försiktig tillit som svar på vänlig behandling och lockande mat. Så småningom börjar deras enskilda ”personligheter” visa sig och de blir busiga och glada. De är rådiga och bestämda när de leker och söker föda, bekväma och lata i sina sängar (och obenägna att lämna dem!), de är lika förutsägbara eller oförutsägbara som vilken människa som helst och våra liv har berikats och utbildats genom att ha fått vara del av deras.

 

AAF bidrar till att björnfarmning minskas Vietnam:

 

Tillkännagivandet av det samarbete mellan den vietnamesiska regeringen, WSPA och TRAFFIC rörande nedmonteringen av gallbjörnsindustrin innebär ett positivt steg framåt och har byggts på de förslag som framförts och det arbetet som gjorts av Animals Asia Foundation (AAF) under de gångna sex åren. AAF kommer att föra samtal med regeringen och noga kontrollera hur saker utvecklas under de kommande månaderna i förhoppningen att man verkligen har för avsikt att inte bara bannlysa björnuppfödningen i både björnfarmer och räddningsanstalter, utan även att uppmuntra till ett omedelbart upphörande av galltappning och försäljning av galla och gallprodukter.

 

AAF har undersökt björnuppfödningen i Vietnam sedan 1999. Efter deras avslöjande om de nya metoder som används för att dra ut björngalla (metoder som aldrig avslöjats tidigare), fortsätter AAF med oräkneliga fältstudier för att dokumentera de pågående övergreppen mot uppfödda björnar, samtidigt som organisationen även arbetar tillsammans med medlemmar ur den vietnamesiska regeringen.

 

I juli 2001, efter att ha lobbat utländska ambassader och frivilligorganisationer i Vietnam för stöd, överlämnade Animals Asia Foundation några officiella brev till premiärminister Phan Van Khai, Vietnams jordbrukdepartement och andra regeringsdepartement, i syfte att uppmuntra dem att agera och få ett slut på den illegala björngallaindustrin.

 

Till slut, i september 2002, efter tre års hårt arbete och publicitet från Animals Asia Foundation, och med hjälp av lokala myndigheter och frivilligorganisationer i landet, togs ett historiskt beslut av premiärminister Phan Van Khai och Vietnams regering. Beslutet innebar att svartbjörnar gavs den högsta djurskyddsnivån i landet, vilket ledde till att jakt, innehav och exploatering av alla björnarter för björngallaindustrins räkning totalförbjöds.

 

Flera möten ägde rum under de två följande åren mellan Animals Asia Foundation och Vietnams regering. I juni 2004 startade ett historiskt, tre dagar långt workshop som sponsrades av oss vid AAFs Moon Bear räddningsanstalt i Chengdu. Bland deltagarna fanns regeringstjänstemän från Hanois respektive Ho Chi Minhs skogsvårdsdepartement; hälsovårdsministären och direktören för Hanois nationella lasarett för traditionell medicin samt medlemmar ur den kinesiska regeringens skogsvårdsdepartement för Sichuan, vilka har stött AAFs arbete i Kina sedan år 2000.

 

Animals Asia Foundation tog tillfället i akt att framföra sina invändningar mot den vietnamesiska regeringens ovilja att förbjuda aveln inom björnfarmerna. Bekymrat framförde organisationen den åsikten att, trots regeringens vilja att nedmontera farmerna, kommer den fortsatta aveln att låta industrin fortsätta och möjligen expandera sin verksamhet. Då AAF ansåg att detta var centralt för det långsiktiga målet att få ett slut på verksamheten, beslutade organisationen att dra sig ut ur det projekt som regeringen bad dem vara delaktiga i – byggandet av en stor räddningsanstalt. Istället koncentrerade AAF sig på andra program inom Vietnam vilka syftade till att lyfta upp saken ur ett utbildnings- och medvetenhetsperspektiv. Efter ytterligare ett möte med regeringen, där AAF åter framförde våra bekymmer och begärde ett bannlysande av aveln inom björnfarmerna samt ett förbud av tappningen och försäljningen av galla över hela landet.

 

AAFs pågående diskussioner ledde till att den vietnamesiska regeringen förband sig att fasa ut björnaveln under 2005, och den 16 november 2005 skrev Animals Asia Foundation under ett avtal där man förband sig att rädda 200 avlade björnar i Hanoi! Med över 200 björnar redan räddade av Animals Asia i Kina, befinner sig AAF i ett strategiskt läge där de kan avslöja och framföra problemen och effekterna av gallbjörnsindustrin i regionen och kommer att fortsätta arbetet för få ett slut på det en gång för alla.

 

Animal Protection Network kommer att fortsätta stödja AAFs kamp för gallbjörnarna, med svenska donationer.

 

 

Animal Protection Network har genom en extrainsamling fått in hela 17 000 kronor till räddningsprojektet för björnarna i Vietnamn. Björnar som spenderar hela sitt liv i en minimal bur, för att tappas på galla, som anses ha välgörande effekter inom asiatisk hälsokost. De första fem björnarna har redan anlänt till Animals Asia Foundations räddningscenter; tre björnungar och två vuxna. Ytterligare tolv kommer dit i november 2007 – förhoppningsvis om allt går som det ska. Det kostar ungefär 4200 kr per år att hålla en björn på centret; de lever på en diet av säsongens grönsaker, exempelvis kål, tomater, morötter och gurka, blandat med färsk frukt som äpplen, päron och plommon samt spannmål. Dessutom får de extra godsaker lite då och då som de gillar extra mycket; honung och russin. Med vårt bidrag kan vi hålla fyra björnar på centret under ett helt år. Vilken skillnad för dessa fyra björnar!

 

På bilderna nedan är tre björnungar som räddades i juni i Vietnamn. De var på väg till en gallfarm. Nu får de leva på AKFs räddningscenter. De heter Olly, Mausi och Mara och är enligt våra vänner i Kina mycket charmiga. Det är fantastiskt bra att de slipper leva ett liv i en rostig liten bur med konstant smärta, för att tappas på galla. Samtidigt är det otroligt sorgligt att de har tagit från sin mamma och inte får leva ett fritt liv i naturen, där de hör hemma.

 

Här är en bild på en Vietnamesisk björnfarm, samt en bild på en björn som kanske har en chans att komma därifrån:

Jill Roberts på Animals Asia Foundation har nyligen skrivit kontrakt med den Vetnamesisa regeringen där hon får tillstånd att rädda 200 björnar. För att AAF ska kunna färdigställa en rehabiliteringspark och börja forsla dit björnarna, behöver de hjälp. Vill du skänka ett bidrag till detta; sätt in det på vårt PG 262249-6 och märk det "rädda en björn". Pengarna går oavkortat till detta projekt.

 

Animal Protection Networks mål är att rädda en björn från en Vietnamesisk björnfarm till AAFs björncenter under 2007 och börja stödja björnprojektet i Kina under 2008.

 

Jill Robinsson, AAFs grundare var även den som initierade en kampanj mot Kinas björnfarmar för 10 år sedan. Efter långt och hårt arbete har AAF räddat 219 Kinesiska gallfarmbjörnar till sitt rehabiliteringscenter i Kina.

 

Bilderna nedan illustrerar en björnfarm samt en björn som räddas till AAFs center. Björnarna lever i en "semi wild enclosure"; dvs en park där de kan utföra sitt naturliga beteende i den mån det är möjligt. Björnarna skulle aldrig klara av att återanpassas till ett liv i frihet. Parken kommer även att användas i utbildningssyfte. Heltidsanställd veterinär och annan personal finns på plats för att ge björnarna så bra vård och möjlighet till ett liv i värdighet.

 

För mer info; se: http://www.animalsasia.org/index.php?module=2&menupos=7&submenupos=3&lg=en 

APN vill hjälpa gallbjörnar att slippa ett fruktansvärd grymt och förnedrande liv i en bur så trång att björnen inte ens kan röra sig. Den matas med dropp och såret där gallan tappas är ofta infekterat.

 

Vill du stödja vårt projekt? Sätt in en summa på vårt PG 262249-6 och märk donationen med "Rädda en björn". 

 

Björnen på bilden lever ett bra liv på AAFs center i Kina.