Projekt i Kina

Animal Protection Network arbetar tillsammans med Animals Asia Foundation för att rädda gallbjörnar som exploateras i Kinas gallindustri. Läs vidare nedan för att få uppdateringar om gallbjörnsprojektet!

Animals Asia Foundation vill öka medvetenheten om utvinning av galla i Kina och Vietnam

Gallbjörn instängd i bur på kinesisk gallfarm

Animals Asia Foundation bedriver en omfattande kampanj för att öka medvetenheten om den grymma utvinningen av galla och för att försöka få stöd för att stoppa gallutvinning. Animals Asia informerar på skolor, kommuner, och universitet som lär ut traditionell medicin. De får uppmärksamhet av media, tar hjälp av kändisar för att få ut budskapet och samverkar med andra djurskyddsgrupper.

 

 

 

Glad midsommar önskar vi på Animal Protection Network

APN vill önska alla en trevlig midsommar med dessa underbara bilder på Misty och Rain från Animal in Asia. Björnarna är systrar och sysselsätts med olika aktiviteter på Animal in Asias räddningscenter för gallbjörnar. Vi är så lyckliga över att dessa två inte hålls inspärrade i små, små burar för att tömmas på galla.

Björnungar leker i bubblor på AAF:s räddningscenter för gallbjörnarBjörnungar på Animal Asia Foundations räddningscenter för gallbjörnarBjörnungar på AAF:s räddningscenter för gallbjörnar

Vietnamesiskt björnreservat räddat från avhysning

Frisk och glad kragbjörnAnimals Asias vietnamesiska räddningscenter för björnar har räddats från det avhysningshot som varit överhängande sedan den 5 oktober 2012. En kommunike utsänd av den vietnamesiska regeringen bekräftar, att premiärminister Nguyen Tan Dung har kommit fram till, att räddningscentrets verksamhet ska behållas, och att uppbyggandet av projektets andra fas bör fortsätta.

Beslutet garanterar, att de 104 björnarna vid centret som räddats från gallindustrin kommer att få stanna, att 77 lokalt anställda vietnameser får behålla sina jobb, och att Animals Asia som finansierar och driver centret inte kommer att lida ekonomisk förlust av två miljoner US-dollar, vilket man tidigare befarade.

Animals Asia är en välgörenhetsorganisation, som ägnar sig åt att få slut på gallfarmernas barbariska utövande och att förbättra vården av djur i Kina och Vietnam. Det vietnamesiska räddningscentret för björnar, beläget i nationalparken Tam Dao, ägnas uteslutande åt att rädda björnar från gallfarmer i Vietnam.

Tuan Bendixsen, chef för Animals Asia i Vietnam, kommenterade: ” Vi är mycket tacksamma mot premiärministern för hans engagemang i räddningscentret för björnar. Vi ser fram emot att arbeta tillsammans med regeringen för att få slut på gallfarmerna och hjälpa till med att bevara björnen som art.

Animals Asia - Until the Cruelty EndsJill Robinson, MBE Founder och CEO Animals Asia Foundation, kommenterade: ” Vår prioritet har varit att rehabilitera dessa björnar efter deras år av trauma på grund av att de låsts in i små burar och mjölkats på galla. Om vi hade tvingats att flytta skulle det haft en fruktansvärd inverkan på deras hälsa. Vi vill varmt tacka de tiotusentals supportrar från hela världen som skrivit brev, skickat mejl och skrivit under upprop för att stoppa avhysning.”

Räddningscentret grundades baserat på den vietnamesiska regeringens överenskommelse med Animals Asia år 2005 att få finansiera och utveckla en inrättning på tolv hektar som permanent skulle rehabilitera och hysa 200 utsatta björnar, räddade från den illegala gallindustrin. Baserat på denna överenskommelse har Animals Asia investerat mer än två miljoner US-dollar i byggnader och infrastruktur.

Sex björnar i säkert förvar hos Animals Asia sedan en olaglig björnfarm stängts

Vanvårdad gallbjörn på björnfarm i KinaSex björnar har räddats från handeln med galla och lämnats över till Animals Asias kinesiska räddningscenter för björnar precis vid tiden för det kinesiska nyåret. Dessa nedbrutna och misshandlade björnar anlände i de burar där de bott i åratal, och där de dagligen tömts på galla på en gallfarm. Nu är de i säkerhet hos oss, och med er hjälp kan de börja ett nytt liv nu vid det kinesiska nyåret.

Inga ord kan beskriva den sorg vi kände, när de anlände på lastbilsflaket, och vi först fick syn på den björn som fick namnet Shamrock. Hon hukade i sin bur med en plågad blick i ögonen – efter år av skymf och vanskötsel var hon fullständigt skräckslagen.

Misshandlad björn i bur på gallbjörnfarmVarje gång vi närmade oss och tog tag i burens galler, brummade hon utom sig av rädsla och rev med sina klor så att de blödde.

Den toviga pälsen på Shamrocks haka och nos och fläckarna där håret lossnat i hennes ansikte berättar en alltför vanlig historia. En björn som har lidit av galltömningar i åratal, medan hon förvarats i en liten bur – allt för att man vill framställa en produkt som lätt kan ersättas av ört- eller syntetiska alternativ.

Efter en grundlig hälsoundersökning fanns det inget tvivel om varför denna björn var så förstörd av smärta och skräck. Veterinären Monica Bando var, med sin stora erfarenhet av arbete med räddade björnar, chockad av den rad av medicinska problem hon kunde notera hos Shamrock och de andra fem björnarna.Björn i bur på kinesisk gallfarm

Efter två veckor har Shamrock blivit betydligt lugnare. Hon är fortfarande på sin vakt mot människor, men vi är säkra på att detta kommer att förändras med tiden.

Shamrocks hälsa förbättras med en stadig diet med näringsrik föda. Vi betraktar henne med glädje medan hon slukar sina godsaker och börjar leka med leksaker, vilket för första gången ger henne mental stimulans.

Shamrocks resa är inte över än. Alla sex björnarna har månader av operationer och rehabilitering framför sig, innan de är färdiga att flytta in i sina hålor och så småningom ta sina första steg utomhus.

Foton: Animals Asia Foundation

 

 

 

Två unga månbjörnar räddade av Animals Asia Foundation

Animal in Asia, som Animal protection Network stödjer, rapporterar att de har räddat två unga månbjörnar som nu finns på räddningscentret. Björnarna togs från det vilda av lokalbefolkning i Yibin för ca två år sedan. Lokalbefolkningen tog hand om björnungarna men när de nu har växt så kan de inte längre ta hand om dem; dels har de inte råd med mat och dels har björnarna växt och blivit starka. På centret tror man att handlare har velat köpa björnarna för att sälja dem vidare till någon gallfarm.

Björnarna kan inte släppas ut i det fria, de tillbringar närmare tre år med sin mamma för få sig livsviktiga överlevnadskunskaper. Dessa björnar fick aldrig chansen att lära sig det eftersom de togs från sin mamma när de bara var några månader och deras lviserfarenhet är bara ett liv på en smutsig bakgård.. Som tur är så kommer de att få alla psykiska och fysiska behov tillgodosedda på räddningscentret

Månbjörnar räddade av Animals Asia FoundationKragbjörn räddad till AAF:s räddningscenter för f.d. gallbjörnarBilder: Animals Asia

 

 

Tidningen Metro skriver om AAF:s och APN:s projekt för att rädda gallbjörnar, hösten 2011

I tidningen Metro, hösten 2011, kan man i artikeln Björnarna hålls levande – bara för att tömmas på gallaläsa om Animals Asia Foundation och Animal Protection Networks projekt för att rädda gallbjörnar i Kina.

 

 

AAF räddar 10 björnungar från gallfarm i Shandong-provinsen, 19 april 2010

Gallfarmfria provinser i Kina20 av 31 kinesiska provinser är nu fria från gallfarmer

Animals Asia har räddat 10 stycken björnar från en gallfarm i Shandong-provinsen. Det betyder att det nu finns 20 stycken provinser i Kina som inte har gallfarmer.

Svartbjörnar hade denna farm även brunbjörnar i slitna, rostiga burar. De hade också haft metallspännen på sig under många år men dessa hade tagits bort innan AAF kom dit.

Jill från Animals Asia Foundation med en gallbjörnEn chockad Jill från AAF med en av farmens brunbjörnar. Foto: Animals Asia Foundation
Metallspännen som använts på björnar för att tömma dem på gallaMetallspännen som björnarna har fastspända runt magen för att kunna tömma dem på galla ur det öppna såret. Foto: Animals Asia Foundation

Animal Protection Networks besök i Kina

Den 16-14 september 2009 reste Animal Protection Network till Kina för att besöka AAF:s gallbjörnsprojekt i Chengdu. Främsta syftet med resan är att säkerställa att vår partner gör ett bra jobb. Vi har som mål att besöka alla våra partners i Asien personligen. Förra året gav vi så mycket som en kvarts miljon, bara tills AAFs gallbjörnsprojekt, så det är viktigt att besöka projekten. Vi vill också poängtera att vi hade fått in alla pengarna till resan från externa sponsorer, varav inga medlemspengar till gick själva resan.

Här är ett utdrag från APN:s blogg som vi skrev under Kinaresan: En fantastisk eftermiddag med Bamse som bonus!

Två räddade björnar på AAF:s räddningscenter i Chengdu

13 nya gallbjörnar räddade i Kina

AAF har nyligen räddat 13 ytterligare björnar från en gallfarm. Läs nedan det brev vi fick från AAF (februari 2009):

Hej Anna,

Hoppas att du mår bra. Om du inte har haft möjlighet att titta på vår webbsida ännu, så vill jag bara berätta för dig att vi räddade ytterligare 13 björnar i Kina förra veckan. Tyvärr har en av dem gått bort – vi kallade honom Shui. De goda nyheterna är att det ser lovande ut för de andra 12. I motsats till förra året när vi hade 60 % dödlighet på grund av björnarnas dåliga kondition, så hoppas vi att den här gruppen ska kunna komma ut i det fria för första gången.

Jag har bifogat ett foto av min favorit i gruppen. Han är helt förtjusande och trots allt han har gått genom lyckas han ändå le. Han är en hoppets björn för oss i år, precis som Watermelon var förra året. De får vara symbolen utåt för de tusentals björnar som fortfarande är kvar i burarna…. Och trots att det är svårt så hyser vi hopp för dem också.

Du kan också se fler filmade sekvenser och bilder på vår webbsida www.animalsasia.org

Som du vet har vi sjösatt vårt sponsorprogram för björnar. Om du vill föra budskapet vidare till alla som är intresserade av att hjälpa björnar så skulle vi uppskatta det mycket.

Tack återigen, Animal Protection Network i Sverige, för allt ni gör för djuren och för ert pågående stöd till vårt arbete.

Vänliga hälsningar

Juanita Tom, AAF i Kina

Animals Asia Foundations Juanitas favoritbjörn av AAF:s räddade gallbjörnar

AAF har räddat ytterligare 13 räddade björnar, här Juanitas favoritbjörn

Uppdatering efter räddningsaktionen av 28 björnar i Kina

Överlevare flyttar in i lyor (november 2008)
Efter nästan åtta månaders återhämtning har de stoiska överlevarna från räddningsaktionen i mars 2008 vågat sig ut ur sina burar och in i sina nya hem! Denna spännande och givande dag för alla våra medarbetare i Chengdu, den 19 november, såg vi dessa modiga björnar ta sina första steg på flera år, på säker mark. Förste veterinär Heather och förste björnskötare Nic återberättar här händelsen:

Heather:

Nic och jag har båda gråtit lite idag och A-teamet har gjort high-fives! Alla här har jobbat fantastiskt och är så lyckliga. Solen skiner och björnarna är fria!

Nu är den här, dagen vi alla väntat på – medan jag skriver reser våra 12 värdefulla överlevare i sina återhämtningsburar från poly-tunnlar till rehabiliteringslyor.

(Björnarbetare) Chen och hennes team har arbetat hela veckan, har städat lyorna grundligt samt inrett dem trevligt.

De har tillbringat hela morgonen med att lägga ut läckra leksaker och godis för att välkomna björnarna hem. Nic, Howard, Ai och Rocky har diskuterat vem av björnarna som ska placeras var, parat ihop kompisar i angränsande lyor och placerat tystare, blygare individer i lyor där de i lugn och ro kan anpassa sig till det konstiga nya livet i frihet. Och nu äntligen är det flyttdags!

Först av alla är Gypsy, den björn som först kom av lastbilen den 31 mars, och nu passande nog, är den första björn att sätta fötterna på säker mark efter en livstid bakom galler. Hon tycks förbryllad över sin nya omgivning och hoppar till när Wan Man Gun, vår kennelskötare, passerar förbi med Noddy, en av våra vakthundar. Men så småningom tar den ungdomliga livsglädjen överhanden och hon dyker ner i sitt vattenkar, plaskar och leker.

Därefter anländer Juniper till lyan bredvid. Hon kan inte hejda sin upphetsning och nafsar efter växtlighet, efter sin bambu-utfodrare och åt vad som helst hon kan få tag på. Hon rullar runt, brottas och leker, och vi vet alla att det bara är en tidsfråga innan hon är ute i inhägnaden och brottas som vilken ungbjörn som helst.

George, också kallad Xiao (lilla) Howard, lever upp till sitt smeknamn som en nyfiken, social kille. Några få minuter efter att ha kommit till sin lya sitter han vid luckan och brummar och försöker nå in till Laetizia, en björn som tidigare hette Rockstar eftersom hon var så maniskt stereotyp när hon anlände.

Hon hade blivit totalt uttråkad på en Bile farm och därför utvecklat en vana att ursinnigt vagga i syfte att försöka lugna sig själv, en vana som gradvis under de senaste sex månaderna blivit allt mer sällsynt.

Även blinda Wilfred (tidigare kallad Watermelon) kliver utan tvekan ur återhämntningsburen och in i sin läckert fyllda lya för att slicka sitt honungsgodis och den utspridda torkade frukten.

Nu har alla installerat sig i sina nya hem, Gypsy, Juniper, George, Laetizia, Haribo, Ronda, Egmont, Karaflas, Tanja, Tyson och Wilfred. Den enda vi väntar på är Loveykins som för närvarande vilar ut på sjukhuset efter en upprepad operation för en kronisk armbågsskada som han ådragit sig på farmen.

Det har varit sju långa och svåra månader: 28 björnar har anlänt och nu har vi bara 12 värdefulla överlevare. Vi har gråtit mycket och det har varit en känslosam bergochdalbana, men vi tror att det bästa fortfarande är framför oss – inhägnader och integrering! Var smärtan värt det? Ja verkligen!

Nic:

Tårar, javisst, men ändå att få sluta dagen med en lätthet i stegen, leenden i våra ansikten och med värme i våra hjärtan. Jag håller med Heather – det har verkligen varit värt det. Jag kan inte hjälpa det, jag bara måste få tillägga det här till det Heather skrivit. Samma duktiga sichuanska män som lastade av dessa björnar från lastbilen när de anlände från farmen den där kyliga kvällen i slutet på mars, flyttade dem till deras nya hem och till nästa fas i deras resa.

Att planera och diskutera runt vilka björnar som skulle vart skedde till stor del i grupp, inkluderad Chen, Pan Ke och de övriga i teamet som dagligen har brytt sig så mycket om var och en av dessa björnar ända från det ögonblick de anlände. Varje dag har de observerat och registrerat detaljerna hos varje björns beteende, aktiviteter, aptit och nu senast deras samspel med varandra när transportburarna sammanförts. Deras insatser har varit ovärderliga och alla log de idag åt att se dessa överlevare i sina lyor.

Sekunder efter det att luckorna öppnats klev varje björn självsäkert in i sin lya. Som Heather nämnde så har teamet iordningsställt lyorna mycket trevligt med växter och läckra förnödenheter, ej att förglömma de fantastiska leksakerna som ingen björn kunde avstå ifrån.

Gypsy var sinnebilden av upprymdhet. Haribo anträdde till en början vägen ut ur den inre lyan till den yttre med viss osäkerhet i sina små ben, men vid slutet av dagen var detta en snabbt utvecklad färdighet. George, trogen sin natur, retade Laetizia genom luckorna vid deras första möte, men vid dagens slut, när båda var nöjda efter dagens upplevelser och efter kvällsmålet, kom de att utbyta ömsesidiga vänskapliga sniffanden.

Ronda, lugn som alltid, satt stolt på toppen av trappan ner till lyans yttre delar, tog in sin nya omgivning och såg ut över den inhägnad som snart skulle bli hennes att få leka och springa i.

Karaflas, en björn som har lätt för att stressa upp sig, har utforskat varje vrå av sitt nya hem och flyttat runt stenhögar för att komma åt läckert godis och hon har inte vaggat sitt huvud en enda gång idag.

Medan dagen gick mot sitt slut, gjorde jag ett nytt besök för att se hur de mådde och allihop utstrålade belåtenhet. Egmont var upptagen med att samla halm och växter till sin säng för natten. Tanja låg på rygg, stilla tuggande och flyttande växter mellan tassarna som om detta alltid varit hennes hem och Wilfred som, efter några första klumpiga steg in till sin nya lya, nu satt och stirrade ut genom luckan till inhägnaden. Han kan inte se den, men han vet att det ska komma något ännu bättre!

Bilder från de räddade björnarna som tar sitt nästa steg mot friheten

De f.d. gallbjörnarna förs till sitt nya hemDen f.d. gallbjörnen Gypsy upptäcker vatten i sin nya lyaF.d. gallbjörnen Juniper prövar sin korgsäng
De räddade gallbjörnarna George och Laetizia samtalarF.d. gallbjörnen Tanya på trappan i sitt nya hem

Bild 1: A-teamet arbetar hårt för att föra björnarna till deras nya hem.
Bild 2: Gypsy upptäcker det roliga med ett vattenkar i sin nya lya.
Bild 3: Juniper provar snabbt sin hängande korgsäng, och godkänner självklart.
Bild 4: George och hans nya granne Laetizia har ett mysigt samtal.
Bild 5: Tanya placerar sig högt på trappen för att få en bra överblick.

Adjö Devon och Niki

Torsdagen den 9 oktober 2008

Vi är ledsna över att behöva vara bärare av fler tragiska nyheter ifrån Chengdu, men ytterligare två av våra björnar har gått bort – Devon och Niki.

Devons död har tagit oss extra hårt eftersom ingen kunde föreställa sig ett så tragiskt öde för en så pass ung och vacker björn, som bara varit med oss sedan början av förra året. Bara några dagar före visade jag upp honom för representanterna Chris och Hannah, ifrån Exmouth Stödgrupp i Storbritannien, medan han glatt lufsade runt i inhägnaden. Igår var han borta.

Det är hjärtskärande att hans liv tog slut så snabbt och tragiskt. Djur i Asien fick överta Devon ifrån armén i Sichuan som fött upp honom under tre år, från det att några Tibetaner överlämnat honom som en väldigt liten björnunge, upphittad i närheten av sin döda mamma. Armén tog väl hand om honom, men insåg att det snart skulle bli svårt för dem att hantera den snabbt växande björnen.

Här är anteckningarna ifrån vår chefsveterinär Heather:

Tillgivet känd som ”apbjörnen” så var Devon en stor klättrare. Tråkigt nog så dödförklarades Devon den 22 september, i inhägnaden efter en bisarr olycka. Olyckan som bevittnades av björnskötarna, inträffade när han lekte med två av sina närmaste vänner och plötsligt kollapsade.

Obduktionen visade på ett brutet revben som punkterade lungan och ledde till en snabb och för tidig död. Vi är alla förkrossade över att ha förlorat denna unga vackra björn. Må Devon vila i frid.

Sedan den 29 september tog vi farväl av Niki, som varit med oss sedan år 2003. Niki hade aldrig behövt någon öronmärkning då hans fåniga gulliga ansikte och missformade tass alltid utmärkt honom.

Heathers uttalande säger återigen allt:

Här i Chengdu hoppas vi innerligt att talesättet, att ”en olycka kommer sällan ensam och tredje gången gillt” stämmer och att vi, i och med avskedet av en tredje björn nu får gå mot ljusare tider, i Hus 5-6. Niki var ett välkänt ansikte här, med sin missformade högra tass – efter att ha skadats av en snara i samband med att han infångades ifrån det vilda för att torteras på en björnfarm – den långa klon som växte uppåt ifrån marken sett, urskiljde honom direkt ifrån övriga björnar.

Under de senaste veckorna har vi märkt att fastän han åt och var aktiv som vanligt så hade han fått hosta. En kur antibiotika förskrevs och hostan försvann medan Niki blev sig själv igen. För några dagar sedan märkte vi dock att han verkade ha svårare att andas och hans mage var utspänd. Vi fruktade det värsta och schemalagde en akut hälsokontroll.

Väl på operationsbordet blev det uppenbart att hans bukhåla var fylld med vätska eftersom hans lungor var blodöverfyllda och han hade svårt att andas. Ledsna sa vi adjö och Niki fick somna in för gott. Obduktionen visade att hans hjärta inte orkat med, det var utvidgat till dubbla sin vanliga storlek och han hade vätska som gått åt fel håll genomgående i blodomloppet. Sov sött lilla björn.

13 värdefulla överlevare kvar

Torsdagen den 28 augusti 2008

Först vill jag tacka alla er som skickat uppmuntrande födelsedagshälsningar till Animals of Asia på vårt 10-årsjubileum. Jag önskar att vi hade haft tid att besvara var och en men jag är säker på att ni har förståelse för att det inte är möjligt. Många av er har frågat hur det har gått med de björnar vi tog emot senast och här kommer en uppdatering.

Av de 28 björnar som vi tog emot i slutet på mars i Kina har över hälften dött – nio av dem av cancer i levern. Vi begraver varje björn med kärlek och respekt.  En tröst i allt elände är att vi givit björnarna kärlek – den enda kärlek de någonsin känt och att de känt en samhörighet med oss, vi som så oförtrutet försökt att hjälpa dem, snarare än att skada dem, och som aldrig kommer att sluta slåss för att stoppa den industri som släckte deras liv.  De kvarvarande nya björnarna är inte utom fara, men de svarar bra på kirurgi, medicinering och femstjärnig vård,som de får av alla I vårt team .

En av nyheterna är att vi introducerat musik i deras liv.  Nic, vår Senior Bear Manager, berättade nyligen för mig, när vi gick runt I karantänområdet tillsammans, att  en favorit- CD just nu är Mozart’s “Konsert för klarinett, oboe och basun”. Vi log åt Rhonda när hon lutade sig bakåt och andades in den klassiska musiken. Det enda som saknades var ett glas kyld lemonad och en solhatt. ”.

En något annorlunda stämning infann sig till Beatles “A Yellow Submarine”  när dessa toner ljöd, Kanske ännu mer känslosamma var tonerna av , “The Long and Winding Road” som fyllde rummet med underbart välljud och stillhet. Efterhand som veckorna går får vi väldigt positiv feed back från Bear Team Leader Xiao Chen och hennes team  -  kring det faktum att björnarna verkligen uppskattar musiken som ett välkommet tillskott  I deras vardagliga rutiner.

Haribo (tidigare kallad Poodley) har vunnit, mot alla odds, och överlevt en mycket svår operation och ser ut att vara – och uppenbarligen känner sig helt  fantastisk. De första ljuden han utstötte för att få uppmärksamhet när han först kom hit är tillbaka och detta gör att vi ser framför oss en björn med en stabil och god hälsa. Vi längtar nu efter att integrera Haribo med sina nyfunna vänner i de närliggande återhämtningsburarna.  Bear Manager Donata fotograferade honom i går och han såg mer älskvärd ut än någonsin.

En till av de räddade 28 björnarna har avlidit

Här kommer en uppdatering från Jill Roberts på AAF gällande de räddade gallbjörnarna som APN har varit med och sponsrat:

Vila i frid, modiga Bossham
Tisdagen den 1 juli 2008

Vi känner oss väldigt bedrövade att behöva berätta nyheten att Bossham, som var en bland 28 svartbjörnar som räddades den 31 mars, har avlidit. Detta innebär att det nu är totalt 13 björnar från den gruppen som fallit offer för den grymma behandling de utsatts för på björnfarmerna.

Bossham var en modig och vacker björn, med ett underbart temperament, trots sina handikapp. Han var så älskad av oss alla. Doktor Kati Loeffler, vår veterinärkonsult, var tillsammans med denna tappra pojke ända till slutet. Här nedan får vi ta del av Katis berättelse om Bosshams fem sista veckor i livet.

"Bossham kom till oss på AAF den 31 mars i år och var en av de sjukaste björnar som AAF någonsin har lyckats rädda från björnfarmerna. Han var en stor, vacker gentleman, som led i det tysta i en bur, i vilken han hade blivit intryckt som kläder i en alltför liten resväska.

När vi hade dragit ut honom ur buren och han vaknade upp i sitt nya utrymme med mycket plats blev det uppenbart att någonting var rejält fel med hans bakben. Han kunde inte använda dem alls. Men med uppmuntran, hjälp, och outtröttlig veterinärvård på räddningscentret återfick han gradvis förmågan att röra benen och att rulla sig över på bröstet och att sitta upp. De sista veckorna klarade han till och med att stå upp korta stunder. Han älskade mat och åt glupskt, desperat som om varje måltid var den sista.

För oss är det en stor förmån att få arbeta med dessa björnar när de börjar känna tillit och gradvis överger rädslan för svält och smärta, som varit deras följeslagare under hela livet, innan de räddades av Animals Asia. Vi såg verkligen fram emot Bosshams resa mot denna tillit till oss.

Plötsligt, för 10 dagar sedan, fick han ett anfall. Han svarade bra på veterinärens behandling och, bara på en dag verkade han ha återgått till det normala. Han förbättrades och mådde ganska bra. Och så, denna morgon, den 30:e juni, hittade vi honom död. Han dog av en extremt uttänjd mage, bokstavligen till bristningsgränsen vilket gjorde att hela hans cirkulationssystem kollapsade.

Bossham var nu den tredje björnen ur den grupp som räddades i mars med samma tillstånd. Den första dog på operationsbordet, den andra, Poodley/Haribo, klarade sig. Innan vi hade stött på dessa björnar var bara en av nästan 200 lika uppblåst som dessa. Man kan undra om det var något på den farmen som de här tre björnarna kom ifrån- i maten- ett gift, någonting som orsakade skada på inälvornas funktion – som gjorde björnarna predestinerade till en sådan fruktansvärd död.

Vila i frid Bossham"

En tid av sorg, en tid för hopp!

Här nedan rapporterar underbara Jill Robinson på AAF vidare hur det går med räddningsaktionen av de 28 björnarna (där 11 stycken till dags dato inte har överlevt):

Måndag, 28 April, 2008

När jag ser tillbaka på de senaste veckorna, känns det helt overkligt. Vi har väntat så länge och jobbat så hårt för att befria fler björnar. Nu har elva av dessa dött! Några av dessa stackars själar var nära döden men andra hade förmodligen levt vidare med ständig värk. Vi kunde i alla fall rädda dem från det.

Tragedin, våren 2008 har tärt och etsat sig fast i vårt minne. Men, vi har fortfarande sjutton överlevare som representerar framtiden.

Jag har valt att vissa dessa tre foton för dig – de summerar hur vi mår just nu. Det första kortet är på Toby vår General Manager (han till vänster) och vår PR och utbildningsmanager Rainbow (han till höger). Kortet är taget precis innan begravningen av tre björnar av de vi förlorade.

Kroppar som ligger i gräset. Det var ännu mer gripande att dessa kroppar aldrig fått göra något så simpelt som att ligga i gräset när de levde. Toby och Rainbows ansiktsuttryck säger allt!

De två andra fotona är med Chen, en av våra älskvärda, tålmodiga björnhjälpare. Vars godhet leder till att hon får förtroende från björnarna.

Här på fotona förbereder hon mat och matar Watermelon, vår björn som står för hopp. Som jag tidigare nämnt tror vi att denna vackra pojke blivit ”bestulen” på sin naturliga intelligens på grund av den brutalitet han upplevde på farmen.

Men Chen och annan kinesisk personal som står för det praktiska, kommer att vara vid hans sida dag in och dag ut. Så länge det behövs, tills denna vänliga björn återhämtat sig tillräckligt för att släppas i en halv-naturlig inhägnad.

Tappra Watermelon och de sexton andra överlevare kan inte vara i bättre händer. Från och med nu kommer de enbart få uppleva vänlighet. Detta är vad Chen sa när vi frågade henne vad hon ansåg om de nyanlända:

Jag var väldigt ledsen den dagen de nya björnarna anlände. De förvarades i så små burar. Jag är glad att de fick större burar efter deras hälsokontroll. Det tar ungefär tio dagar innan vi ser deras vänliga ögon. Det är trevligt att se deras lekfullhet när kvistar och olika leksaker läggs in i burarna. Det är ren belöning att se denna förvandling. Jag hoppas att alla björnarna från farmarna återställs så fort som möjligt.

/Jill Robinson, AAF, Kina

Begravning av tre f.d. gallbjörnarBjörnskötaren Chen på björnhemmet i ChengduBjörnskötaren Chen på AAF:s björnhem i Chengdu matar björnen Watermelon

Här är AAFs bilder på begravningen av de tre björnarna, björnskötaren Chen, och Chen som matar Watermelon i återhämtningsburen.

Varför används återhämtningsburar till de räddade björnarna?

Den f.d. gallbjörnen Watermelon i sin återhamntningsbur på AAF:s björnhem

De räddade björnarna får först vara i återhämningsburar, innan de kan släppas ut i sin "semi wild enclosure".

AAF har fått flera frågor varför björnarna hålls i så små burar den första tiden. Här svarar Jill:

Vi har fått en del frågor kring varför vi inte kan släppa de björnar vi räddat på en gång. Och varför vi har dem i återhämtnings burar. Snälla låt mig förklara!

Jag önskar att dessa stackars björnar skulle kunna springa omkring i gräset så fort de anländer till rescue centre. Men tyvärr, verkligheten är inte på detta vis – björnarna är för sjuka, även de som inte har hamnat på vår ”worry list”.

Dessa björnar har legat i en liten bur ”stor” som en kista, några i många år. De har blivit använda som maskiner, de har inte haft möjligheter att gå eller ens vända sig om i dessa likkistor. Björnarna har fått utstå svält och till och med vattenbrist!

De flesta är svårt traumatiserade och ligger på botten av burarna med förtvinade muskler och uttorkade kroppar. Många av björnarna har till och med artrit (ledinflammation) och en del andra sjukdomar. Björnarna behöver konstant övervakning av veterinär teamet.

Watermelon (på kortet) har till exempel en lång resa framför sig tills han kan njuta av sin nyvunna frihet. Men vi ser till att han har det bra – så bra det är möjligt tills han är kry nog att uppleva världen. För övrigt är den blå tuben i hans återhämtnings bur fylld med mat, mest ”stinky tofu”. Något som björnar älskar! Det tar dem evigheter att slicka och krafsa på godbitarna från tuben vilket gör att de blir aktiverade både psykiskt och fysiskt.

Rehabiliteringsprocessen är nödvändigtvis en långsam process. Dessa björnar behöver tid för att anpassa sig till utrymmet kring dem. De behöver lära sig att stå, gå och bygga ”bo” av grenar och gröna löv. De behöver lära sig att lita på vår omtänksamma personal och nya människor runt omkring dem så här nära inpå livet från gallfarmen. För vår egen del behöver vi förstå dem. Vi behöver övervaka dieterna för att vara säkra på att de äter tillräckligt. Vi behöver förstå deras problem och preferenser.

När den akuta hälsoundersökningen är färdig ska veterinär teamet kirurgiskt avlägsna björnarnas gallblåsa. Dessa är otroligt skadade från ”mjölkningen” gallutvinningsprocessen. Man lagar eller avlägsnar trasiga, krossade tänder från åratal av bur-bitning eller till och med avsiktligt nedklippt av farmaren. Ögonen blir undersökta, klor blir klippta, de blir öronmärkta i identifikationssyfte. Blod tas för analys och kroppar kollas igen ifall de har andra ärr eller sår som av misstag missades i den reguljära undersökningen. Efter denna operation kommer veterinär teamet att övervaka björnarna igen i deras återhämtningsburar tills operationssåret läker.

Tiden i återhämtningsburarna varierar beroende på skador och komplikationer samt tillgång till nya lyor. Även när man flyttar dem till rehab areas kan det blir problem. I naturligt tillstånd lever månbjörnarna för sig själva (ensam), de är inte alltid välvilligt instämda till andra björnar. Precis som oss människor fungerar de ihop med några men inte med alla.

Det hela är en process med trial/error moment, men slutligen vill vi placera alla björnarna i en halv-naturlig inhägnad där de kommer att bli lyckliga. De kommer att spendera sina dagar med att simma, njuta av gungorna, brottas och klättra av hjärtans lust.

Ytterligare fem f.d. gallbjörnar kämpar för att överleva

Fortsättning från vår underbara partner Jill Roberts på AAF om räddningsaktionen av de 28 gallbjörnarna. APN har haft en extrainsamling till björnarna och fått in mycket generösa bidrag, som går rätt ner till Kina.

Torsdag, 17 april, 2008

Jag åker från Chengdu med tungt hjärta idag och ska flyga till Tyskland för presentationer nästa vecka. Det är alltid sorgligt att säga hejdå till björnarna och teamet – och denna gång är det extra svårt. Det har varit ett par tuffa veckor för oss allihop.

Medan björnar som Poodley, Watermelon och till och med arga Plug är ”stabila”, så finns det andra som inte är det – och Heather och resten av vårt veterinärsteam är speciellt oroliga över fem stycken – Sarah, Rasta, Suki, Eeyore och Flipper. Dessa fem har blivit isolerade i den tredje karantänspolytunneln som en försiktighetsåtgärd i fall de skulle ha fått ett virus som kan överföras till de andra björnarna.

Precis som Plug är vi också arga. Vi tror att bonden som äger den stängda anläggningen har lurat oss – och bytt ut alla friska björnar han kan ha haft mot sådana som var sjuka och döende på intilliggande gårdar. Så smart han är.

Men, medan han räknar sina pengar, borde han veta att vi inte ångrar att vi betalade för de stackars djuren, som blivit nedbrutna och förstörda av hans grymhet. Vi hade åtminstone möjligheten att avsluta deras eländiga, hjärtslitande liv. De här björnarnas berättelser hörs över hela världen via upprörda medier som öppet visar upp denna skamliga, girighetsstyrda industri. Och den här gången kanske bonden var lite för smart för sitt eget bästa, för även regeringstjänstemän är chockade.

De elva levrarna som vi har tagit bort, som var tre gånger större än normalt och med ruttet, förmultnande kött och obefintligt med vad man skulle kunna kalla frisk vävnad, bidrar till bevisen som vi samlar tillsammans med läkare här i Kina. Vad för slags person vid sina sinnens fulla bruk skulle ta galla från ett så sjukt djur – och nu är vi närmare än någonsin att kunna visa att detta verkligen kan ha en allvarlig påverkan på människors hälsa.

Nu är det upp till oss att bygga upp de nedbrutna björnar vi har kvar – deras kroppar, deras livslust, bit för bit.

Våra kära överlevare

Onsdag 16 april, 2008

Polytunnlarna – vårt karantänsområde – håller snabbt på att bli en plats för leenden. Många av björnarna genomgår en tydlig förändring från de magra och misstänksamma – och ofta förståeligt nog aggressiva – nykomlingarna för bara två veckor sedan.

Det är värmande att se personligheterna som de egentligen har, djupt inom sig, sakta och med möda träda fram – och att veta att de en dag, förhoppningsvis snart, kommer att vara de nya och busiga Jaspers, Banjos and Woodleys som vi har kommit att älska och beundra så mycket.

Poodley – som kallas så eftersom han skulle kunna vara en klon av vår egen Woodley, med sitt söta tillplattade ansikte, korta fyrkantiga kropp och desperation efter mat av vilken sort, smak och variation som helst, håller snabbt på att bli en favorit. Oj då, där var det där ordet igen, fastän vi har lovat som team att vi helt enkelt inte ska ha några favoriter. Men, förlåt, jag kan inte hjälpa det – den här lille killen är så duktig och modig som man kan bli.

Med ett bråck i magen, plågsamt torra och spruckna ramar och en personlighet lika stor som Kina, gör Poodley uppmärksamhetssökande ”pruttljud” med munnen när han ”frågar” efter ännu en gummibjörn som göms i min ficka. När jag ser på honom medan han leker med grenar och gröna blad, med samma förtjusning som hos ett barn, känner jag att snarare än att det var vi som räddade honom, så var det faktiskt Poodley och de andra björnarna som överlevde, som räddade oss och lyfte upp oss allihop ur den sorgligaste tiden i våra liv.

När jag tittar ner mot slutet av korridoren ser jag Heather, vår chefsveterinär, som varsamt försöker mata stackars arga Plug med hans femte portion frukt- och honungsdrink för dagen.

Nu när han inte längre oavbrutet försöker drämma till den där hemska personen som han tror återigen ska skada hans kropp, så har han till sist börjat inse kärleken och hängivenheten som Heather och våra veterinär- och björnteam längtar efter att han ska acceptera. Jag svär på att jag såg honom blunda i lycksalighet en gång – bara en sekund eller två – innan han på nytt öppnade ögonen med rädslan och misstänksamheten skinande där igen.

Medan vi gick bort till Watermelon, för att se honom vakna ur sin eftermiddagsvila höll vi alla med om att det är något som inte står helt rätt till med den här sötnosen till björn, utöver de uppenbara problemen med rörligheten från när han först kom hit.

Är han lite ”Rupert-aktig?… har han en hjärnskada precis som vår underbara björn med mycket liten hjärna, som kom hit för över sju år sedan och nu bor nöjd och glad i vårt specialvårdsområde i reservatet? Varför rör han huvudet så konstigt och varför fokuserar han inte på oss, eller på maten rakt framför ögonen på honom? Och varför är han den enda björnen i hela världen som har avstått från den sista gummibjörnen i min ficka?

Ett par sekunder senare, när han muntert suger på en av Heathers specialdrinkar, så vet vi att vi helt enkelt får ta en dag i taget och be.

Under tiden finns det en liten tjock björn i slutet av korridoren som inte tänker låta den sista gummibjörnen gå till spillo.

China Wildlife Conservation Association chockade!

Mer information från Animals Asia Foundation. Parallellt med att de räddar björnar arbetar de även hårt med politisk lobbying för att försöka få björnfarmande olagligt i Kina.

Två kvinnor – ett hopp
15 april 2008

En snabb uppdatering om Madam Yang Baijins, den nya ordföranden av Kinas Vildlivsbevarande Förening (China Wildlife Conservation Association) besök på fristaden för våra björnar. Madam Yang – tillsammans med Mr Li Qingwen, vice ordföranden hos CWCA, flög på vår uppmaning i fredags till Beijing för att med egna ögon se det skrämmande tillståndet som de 28 björnarna var i när de anlände.

Huvudansvarige för Sichuan Forestry, Madam Xiong Beirong (till höger på bilden), som även hon hade besökt fristaden tidigare under veckan, gjorde Madam Yang (till vänster på fotot) sällskap. Båda var chockade av vad de såg och lovade att ta björnarnas situation till en högre instans.

Det var Madam Xiong som hjälpte oss att efter långa förhandlingar kunna säkra frigivningen av björnarna, hon namngav även en av nykomlingarna till ”Qiang Sheng”(starkt liv), när han hade sin inledande hälsokontroll.

Under fredagen så klarade hon dock inte av att se bilderna på de hemska skador som björnarna vi omhändertagit hade drabbats av. Vi är övertygande om att de här två kvinnorna, som individer, genuint vill se ett slut på den här brutala handeln.

Två kvinnor ett hopp

Madam Yang Baijins, den nya ordföranden i Kinas, China Wildlife Concervation Association

Dödssiffran uppe i 11, men de som överlevt mår allt bättre!

Här är Jills spännande fortsättning på räddningsaktionen av gallbjörnarna:

Vi lär känna våra nyanlända
Lördag, 12 april, 2008

Det är nu två veckor sedan våra 28 björnar blev fria från sin helvetiska existens på en farm. Sorgligt nog betydde bli fria för 11 av dessa björnar en för tidig död och ingen chans att uppleva den frihet och kärlek vi så gärna ville ge dem.

De 17 överlevande björnarna är mycket värdefulla för oss och vi är fast beslutna att ge dem varje möjlighet för att göra det mesta av deras fortsatta liv.

Denna helgen säger vi hejdå till Jen O’Dwyer, vår underbara australiensiska veterinär som flög hit från vår fristad i Vietnam för att hjälpa till med räddningen (Jen är på fotot nedan, i blått, där vi förbereder gravarna för några av björnarna som vi förlorat).

Efter hälsokontroll på hälsokontroll, operationer, uppföljningar och begravningar, var Jen glad att hon hade lite lugn tid för att lära känna våra nyaste invånare innan hon återvände till Tam Dao.

Jens ord:

”Det är så underbart att få tillbringa lite tid nu bara att sitta och prata med björnarna och låta dem lukta på kaffet från vår andedräkt (de gäller verkligen det)… eller se ”Flipper” slå runt matbrickan i timmar, en sådan enkel sak som ger ljud, smak och visuell stimulering.

”Watermelon” gör framsteg varje dag. Han har väldigt mjuka, själfyllda ögon och är glad över att sitta och prata med en, vilket alltid är trevligt. Stackars gamla ”Plug” är fortfarande väldigt, väldigt arg men vi kämpar hårt för att övertyga honom med honungsdoppad frukt!

Det verkar som att de flesta av de nyanlända finner ro i att vara med oss nu och börjar inse att detta är början på något väldigt bra!”

”Watermelon” lär sig att stå
Fredag, 11 april, 2008

Watermelon håller på att lära sig stå upp

Watermelon håller på att lära sig stå upp

Efter mitt senaste ledsamma inlägg har jag åtminstone nu några goda nyheter om vår modiga Watermelon. Under de senaste dagarna har denne stiliga kille gradvis lärt sig att stå!

Först petade vi in hans halmstrå genom burens sidor så att han kunde nå dem för att bygga ett ”näste”, sedan började vi lägga dem ovanpå buren för att uppmuntra honom att sträcka sina lemmar. Nu kan han balansera på alla fyra och sträcka sig för att ta en famnfull med halmstrå.

Han kan inte stå så länge ännu, men det faktum att han står överhuvudtaget är underbart. Han har fortfarande en lång väg att vandra innan han är utom fara, men han visar mycket mer intresse för allt som händer runtomkring honom.

Dödssiffran för de räddade gallbjörnarna nu uppe i 11
Torsdag, 10 april

11 av våra 28 björnar är nu döda – varenda en av dom ett offer för den fri-droppande metoden i gallutvinning – vilken framställts som human av farmarna (och vissa tjänstemän). Varenda en av dem led obeskrivlig smärta så oerhört länge.

Alla av dessa 11 björnar hade levercancer – i vissa av dem stod de hemska tumörerna för så mycket som 10 procent av björnarnas totala kroppsvikt.

Vår enda tröst är att deras smärta nu är slut.

När jag bevittnat uppföljningarna där våra veterinärer skurit ut dessa avskyvärda svulster och skurit genom ruttet, härsket kött, kan jag inte förlika mig med faktumet att dessa djur kan leva genom så mycket trauma – både mentalt och fysiskt. Vilket annat djur som helst skulle säkerligen ha dukat under för länge sedan.

Det är också fullständigt tankeomvälvande att människor frivilligt konsumerar den härskna gallan som uttöms från dessa smärtfyllda, förgiftade kroppar.

En person som håller med är den lokala kinesiska patologen som har undersökt cancern på björnarna också. Kanske kan detta chockerande bevis vi samlar på oss en dag leda till en vändpunkt, och jag fortsätter att be för den dagen.

Stort tack till er som skänker pengar

AAF är väldigt tacksamma att APN nu har börjat stödja deras arbete med gallbjörnar, utöver katterna och hundarna som vi ju har stött under en längre tid. De är glada att de får stöd från andra sidan jorden för sitt viktiga arbete med att rädda liv. Jag är så glad att vi kan hjälpa dessa djur och AAF som gör ett sådant fantastiskt arbete för att hjälpa dem ur det helvete som gallfarmerna är. Tack alla ni som skänker pengar till dessa djur och räddar liv. /Anna Almberg, ordförande, APN

Dear Anna, thank you so much for writing and, of course, for your very kind ongoing faith and generosity towards our work. I don’t know if you realise how well timed your message is because, in fact, your funding has arrived just as we have rescued another 28 bears from their truly horrendous prisons in China. These miserable animals are in an appalling state – please do visit the blog on our website to learn more…… and to see how much you’re helping animals like this. http://www.animalsasia.org/blog/

Thank you again, Anna and team – so much from us all. We are sincerely grateful for all you do for dogs, cats and bears so many miles away here in Asia.

Warm wishes, Jill

Jill Robinson MBE

Founder & CEO

Animals Asia Foundation

Bilder på Mafi

Den räddade f.d. gallbjörnen Mafi gungar på AAF:s räddningscenter för björnarMafi gungar

Här gungar Mafi på sin gunga på AAFs räddningscenter för fd gallbjörnar. Hon är en av de björnar som verkligen har fått det bra.