Medlemsbrev APN, december 2009
Kära medlem i Animal Protection Network,
ett stort tack till dig för ditt stöd under det gångna året. Dina bidrag kunde inte vara mer betydelsefulla; de räddar liv. De pengar som vi varje månad kan föra över till Asien – tack vare dig – gör att ett stort antal individer, med fyra tassar, nos, svans och ett bultande hjärta, kan få ett bättre liv. Istället för att inte ha någon som bryr sig om dem och behöva dö i många fall en väldigt plågsam död, får de nu istället vara friska och mätta. De får kärlek och omsorg.
Tack vare dig kan våra partners i Asien fortsätta utföra det fantastiska jobb som de gör. Merparten av dem har fått sämre ekonomi under 2009, till följd av finanskrisen. Men från Sverige har de fått oförändrat stöd. Vi har till och med kunnat höja upp vårt månatliga bidrag till björnarna i Kina, och vi kunde ge en extradonation till Filippinerna i samband med orkanen.
Här nedan kan du läsa lite mer om vad dina pengar har uträttat i Asien den senaste tiden. Stort tack igen och jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.
Anna Almberg, ordförande, Animal Protection Network
Monica Ohlsson från APN intervjuad i senaste Djurskyddet om Kinaresan
“Den sjätte december 2002 kom Franzi till Animals Asia Foundations räddningscenter i kinesiska Chengdu. Då hade hon legat inlåst i en bur i 25 år, ända sedan hon var en björnunge. Buren Franzi räddades ur var samma bur som hon suttit i hela sitt liv och därför hade hon inte kunnat växa. Hennes huvud var en vuxen björns men kroppen bara en tredjedel av vad den borde vara om hon hade fått leva i frihet. Men det fick hon inte. Hon blev offer för den kinesiska gallindustrin, som håller runt 10 000 björnar instängda i trånga burar och tappar dem på galla från ett öppet sår i magen, eftersom man tror att gallan har medicinsk effekt. När Monica Olsson träffar Franzi är hon 32 år och en mycket gammal björn. Det var sju år sedan hon räddades ur sin bur och fick en fristad på räddningscentret.
– Hon kom ofta så nära gallret så man kunde känna hennes andedräkt och se in i hennes ögon. Man undrar hur människan kan vara så grym och hur hon
kunnat överleva denna tortyr. Franzis tår och flera av hennes tänder var avklippta för att hon inte skulle kunna rivas och bitas när hon tappades på galla varje dag på farmen hon räddades ifrån och Monica Olsson får tårar i ögonen när hon berättar om den lilla björnen med luggsliten päls och en förkärlek för grapefrukt. Monica Olsson är vice ordförande i Animal Protection Network (APN), en svensk organisation som stöder räddningscentret för Kinas gallbjörnar, Moon bear rescue, genom insamlingar och i september i år fick hon chansen att åka till Kina och träffa de före detta gallbjörnarna, som räddats från någon av Kinas gallfarmer.
– Jag ville bara gråta, dels för deras lycka, men också för att jag vet att det finns tusentals björnar som inte har det så bra som dem.”
Läs hela den här fina artikeln i senaste Djurskyddet angående gallbjörnscentret AAF i Kina, gällande vilket Monica, vice ordförande i APN är intervjuad: http://www.djurskyddet.se/media/17588/gallbjornar.pdf
Lou från APN är just nu på AKFs hundhem i Filippinerna
Här kan du läsa mer om hennes resa, hon är där under hela december månad: http://apn.blogg.se/. Lou har betalat resan till AKF ur egen ficka samt med hjälp av enskilda sponsorer.
I helgen arrangerade APN och AKF en mobil steriliserings- och vaccineringskampanj i en liten Filippinsk by. Hela 90 hundar och katter vaccinerades.
1. Bild på AKFs och APNs mobila klinik. 2. Här köar folk med sina djur för att vaccinera dem. 3. Lou assisterar under en kastrering. 4. Pojke med sina små valpar som ska vaccineras. |
En hälsning till APN från AKFs grundare
Kära APN i Sverige!
Å allas vägnar vid AKF vill jag uppriktigt tacka för det löpande stöd som ni fortsätter ge till oss, särskilt den extra summa som ni nyligen skickade till AKF.
Som ni förmodligen vet drabbades vi av stormskador vid vårt räddningscenter. Lyckligtvis blev det inga skador på människor eller djur. Skadorna orsakades av att 15 av våra stora mangoträd som blåste omkull bröt sönder staket och slog ner några av hundskydden. Reparationer och förbättringar är nu på god väg. Som tur var fick vi inga problem med översvämningar. Markdräneringarna som vi anlade för snart ett år sedan fungerade bra, och vattnet rann ut i floden.
Jag tror att Lou kommer på besök till oss igen i december, och då kommer hon säkert att få se en del stora förbättringar. Vi har byggt om övervakningsavdelningen och installerat en rad apparater av rostfritt stål i veterinärens undersökningsrum.
Vårt största problem just nu är att den nya anti-rabies-lagen inte fungerar. Trots att lagen inkluderar mycket stränga bötesstraff för olaglig handel med hundar så efterlevs den inte, och de som handlar med hundar döms bara enligt den gamla 1998 års lag. Vi gör förstås vårt yttersta för att den nya lagen ska träda i kraft, men det har visat sig vara mycket svårt.
Än en gång stort tack för all hjälp ni ger oss, vilket uppskattas mycket av oss alla. Vänliga hälsningar, Charles Wartenberg, chef och grundare, AKF
Lous berättelse om hunden Titch 2 i Filippinerna
När man är på centret så älskar man alla hundar, och man känner med alla hundar, men några fastnar. Dom gör ett avtryck i hjärtat för resten av livet. En sådan hund är Titch 2, så jag vill berätta hans historia här.
I början på december förra året var jag ju med och räddade 49 torterade och traumatiserade hundar från ett illegalt slakteri i den Filippinska djungeln. Titch var en av dem, men jag minns honom inte från då, dock har jag hittat honom på ett fotografi jag har tagit. Som så många andra hundar vi räddat så hade han gett upp. Han väntade på att dö. Men hans tid var inte kommen och han fick komma till centret.
På centret var han en av de aggressiva hundarna, en av dem som jag rekommenderades att vara försiktig med. Efter vad han varit med om, vem kan klandra honom? Men jag kunde inte det, han var alldeles för lik min gamla omplaceringsterrier, både till utseende och beteende. Så han fick äran att bära min hunds namn och blev Titch 2. Titch står för Tiny Bitch Och det stämde på både honom och min gamla terrier.
Han var mager och hade liggsår. Hans nos hade ett stort blodigt sår efter att dom hade bundit ett nylonsnöre där så hårt att det skar in i köttet. Men trots detta så visste jag att det fanns en rädd men fin kille där inne, och jag gav mig inte. Många timmar, mycket envishet och en massa godis senare så lyckades jag få hans förtroende så att han kunde fångas in.
En vecka efter han räddades fick han livet tillbaka i ögonen, såret läker så fint och han har vid denna tidpunkt lärt sig att tigga godis som om han vore en bortskämd familjehund. Öronen står helt plötsligt upp istället för att sloka! Så här såg han ut när jag lämnade honom En glad kille som älskar nästan alla!
Rapporterna om Titch har fortsatt att komma. Han har lärt sig att älska livet på centret och njuter av varje minut!
Och här rullar han sig i gräset bara för att det är så mysigt! När han gör det så grymtar han som en liten gris Min älskade Titch! Denna bild är ungefär ett halvår efter att han räddades och han är rehabiliterad nog att hitta en familj som kan få den ofattbart stora äran att älska denna fantastska kille
Det var sagan om Titch 2.
//Lou Kockly, APN
1. Bild på Titch under slakttransporten (det är han längst till höger). 2. Titch som nyräddad på AKF. 3. Titch under operationen. 4. Titch en vecka efter operationen. 5. Nytagen bild på Titch när han rullar sig i gräset. |
Hjälp oss att rädda 79 björnar i Vietnam
I september 2007 skulle Animal in Asia få 80 björnar som hölls illegalt på björnfarmer i Vietnam. Trots att det har gått mer än två år har bara 1 björn släppts till organisationen och de övriga 79 ligger fortfarande i sina burar.
Animal in Asia har bett oss om hjälp att snarast möjligt skriva till den vietnamesiska regeringen med en vädjan om att släppa dess björnar till räddningscentret. Läs mer och skriv under:
Uppdatering om vårt projekt i Indien
Här är en uppdatering som vi fick under hösten 2009 från det projekt som vi stödjer i Indien. APN kommer på nästa årsmöte ta upp frågan om och hur vi kan fortsätta stödja HIS samt även samtidigt återgå till att stödja vårt projekt i Kalimpong som ni är i drift igen – äntligen. Kalimpong arbetar till stor del med att sterilisera katter, som har mycket låg status i området, och det är just deras kattprojekt som APN stödjer.
Hej APN i Sverige.
I augusti 2009 fick vi er senaste betalning på 450 euro på HIS bankkonto, vilket vi är djupt tacksamma för. Jag hoppas att ni fick den ekonomiska rapporten översänd till er email och kvittot på posten.
Anna, nu har vi en mycket bra veterinärkirurg på Kalimpongs djurskydd. Han heter dr. Deo Pandey och DVD:n som jag skickar till er visar honom i arbete. Ni kommer att märka att han är mycket skicklig på att sterilisera katter och hundar, så vi har återupptagit födelsekontrollen genom Cat Animal Birth Control-programmet.
Ni minns säkert att Kalimpongs djurskydd var utan veterinärkirurg i oktober förra året, och att jag därför fann det lämpligt, att råda er till att flytta över APN-fonderingen till HIS räddningsprojekt. Jag ville inte att Kalimpongs djurskydd skulle ta emot pengar från APN, när vi inte kunde fullfölja vårt arbete helt och hållet, på grund av veterinärbrist.
Om det är möjligt önskar jag anhålla om att APN återupptar fonderingen till Cat ABC vid Kalimpongs djurskydd förutom fonderingen till HIS räddningsprojekt. Jag ber om detta, eftersom APN tidigare nämnt att det skulle kunna bli möjligt att utöka utbetalningen per månad. Om pengarna skulle kunna delas mellan de två djurskydden skulle det vara till stor nytta eftersom vårt behov av pengar är ytterst stort.
Katterna i Kalimpong har det dåligt. Barnen leker att kattungarna är kramdjur, och kattungarna kvävs ofta till döds genom att de kramas så ovarligt. Det finns många kattägare som vill ha sina katter kastrerade men som inte har någon annanstans att ta dem förutom till vårt djurskydd i Kalimpong. Vi önskar inpränta en förståelse hos den lokala befolkningen för att katter förtjänar lika mycket omtänksamhet som andra djur.
Tidigare skickade ni 450 euro i månaden till Kalimpongs djurskydd. Jag försäkrar att vår nye veterinär, vars arbete våra utländska veterinärvolontärer också kunnat studera, håller hög standard, att personalen är öm och kärleksfull mot djuren, och att pengarna ni sänder oss kommer att användas klokt och räcka länge, om APN återupptar fonderingen till KAS.
Bästa hälsningar
Christine Townend, beskyddare
Bildtext 1: Dr Deo Pandey utför en kattsterilisering medan en veterinärvolontär ser på och vår medarbetare Mahesh assisterar.
Bildtext 2: Det oblodiga, lilla snittet läker snabbt.
Bildtext 3: Katt räddad i Kalimpong av KAS.
En hälsning från Soi Dogs i Thailand
Här är en hälsning från Thailand efter att vi har hjälp Soi Dogs att köpa loss mark till deras hundhem.
Kära Animal Protection Network i Sverige
Bifogat finner ni ett certifikat för den mark ni har köpt till Soi Dog Foundation shelter. Vi hoppas att ni skriver ut det och visar upp det med stolthet.
Var vänlig underrätta oss om några detaljer är felaktiga, så ska vi utfärda ett nytt. I huvudsak är vi beroende av de upplysningar Paypal förser oss med, och dessa kanske inte motsvarar era önskningar.
Var vänlig lägg märke till att certifikatet endast gäller för köp av land som ingår i fas 1. Många av våra supportrar har redan donerat till fas 2 också, och ert certifikat återger inte dessa donationer.
Vi hoppas att ni förstår, att det är helt och hållet tack vare våra supportrar som markköpet i fas 1 har kunnat avslutas framgångsrikt. De hundar och katter i Thailand som är i störst behov av hjälp har nu en tryggad framtid enbart tack vare er.
Vid ett möte som hölls förra månaden beslöt vi att gå vidare och försöka skaffa de medel som behövs för att köpa resten av marken. Detta är en mycket svårare målsättning, men vi har två år på oss att få fram de 10 miljoner baht som krävs. Denna mark rymmer för närvarande kliniken, valpskyddet, skyddet för gamla och svaga hundar, utbildningscenter och personalutrymmen.
Om ni skulle vilja köpa ytterligare mark i fas 2 eller köpa det som gåva till någon annan, så kan ni göra det via paypal-länkarna nedan.
Ett markcertifikat skulle utgöra en storartad gåva till en familjemedlem eller vän, så skicka oss bara deras namn och email-adress efter köpet, adresserat till john@soidog.org, så ska vi skicka ett certifikat till dem. En kvadratmeter kostar 32 USD (=ca 200 SEK). Samtidigt som vi måste skaffa fram dessa pengar så måste vi förstås arbeta vidare, och vi har gjort upp ambitiösa planer för att förbättra centret och utvidga vår verksamhet till andra områden i Thailand, där ingen hjälp existerar alls. Med alla de människor som kommer ”med på båten” världen runt så är jag säker på att detta kan uppnås.
Bästa hälsningar
John Dalley, Chef för Soi Dogs i Thailand
Certifikat över den mark som APN köpt loss åt Soi Dogs |
APN fick en exklusiv intervju med Tom Regan
Ett inslag som vi inom APN började med för knappt ett år sedan är att intervjua kända förespråkare för djurskydd och djurs rättigheter. Tidigare i serien har vi publicerat intervjuer med riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson samt den kände filosofiprofessorn Peter Singer. I detta medlemsbrev kan ni läsa en intervju med Tom Regan, intervjuad av Emma Larsson på APN.
Även Tom Regan är filosofiprofessor och tillsammans med Peter Singer en av de mest kända djurrättsförespråkarna. Han gav 1983 ut boken The case for animal rights (Djurens rättigheter) som är en av de mer vidspridda böckerna inom ämnet djurs rättigheter. Tidigare i höstas besökte han Stockholm i samband med att hans senaste bok Tomma burar gavs ut i Sverige. I samband med detta besök fick APN en exklusiv intervju med den kände professorn.
Vad är din uppfattning gällande djurens situation i Kina, framför allt hundarnas, katternas och månbjörnarnas situation, och avsaknaden av djurskyddslag i landet?
Det är en tragedi att det inte existerar någon lagstiftning för att skydda djuren i Kina. Avsaknaden av djurskyddslag i landet borde spridas världen runt och bli till en publik pinsamhet för det kinesiska folket.
Vad kan individer göra, i länder såsom Sverige exempelvis, för att få till stånd ett slut på gallindustrin och det lidande björnarna utsätts för?
För enskilda individer som bor utanför Kina kan det vara svårt att påverka, eftersom vi är ”outsiders”. Men vi behöver påminna Kina att djurs välfärd är ett universellt ansvarsområde. För mänsklig omsorg om djurens välfärd har inga gränser. Kina som försöker inta en ledarroll i världen borde också vara det första landet att inta en ledarroll i djurskyddsfrågan.
Gallbjörnsfarmande är lagligt i Kina. Vad anser du om att Animals Asia Foundation, som APN stödjer med ekonomiska resurser, köper loss björnar från farmer i samarbete med Kinesiska staten, och att farmarna samtidigt fråntas sin gallbjörnslicens, och då även får resurser till att starta en ny mer etisk verksamhet att försörja sig inom?
Den bästa strategin när du står inför ett moraliskt dilemma är att försöka hitta en vinn-vinn situation. Att rädda de björnar som lider mest inom gallbjörnsindustrin är en vinnande situation för björnen och att kompensera farmarna som äger björnen är bäst för farmarna. Vilket innebär att detta är det bästa som går att göra. I brist på att förbjuda gallbjörnsfarmar helt.
Vad kan regeringar i olika länder, som exempelvis den svenska regeringen, göra för att få ett stopp på gallbjörnsindustrin och exploateringen av andra djur i Kina samt övriga Asien?
Det är viktigt att försöka skapa en vinn-förlorar situation, där björnarna vinner och den kinesiska ekonomin förlorar. En annan metod för björnarnas skull är att svenska folket kräver ett förbud för gallbjörnfarmar i Kina, och detta med exempelvis hjälp av namninsamlingslistor, men det måste vara stor volym på antalet namn, minst 50 000 underskrifter.
Vad kan enskilda individer göra för att få till stånd ett slut på djurens lidande i vår värld?
De tre viktigaste punkterna för djurens rättigheter är: utbilda, utbilda, utbilda. Människor kommer inte vilja förändra djurens situation om de inte vet om hur djurens situation ser ut. Om man utbildar människor så kan människor inte åberopa okunskap. Det gäller också att komma ihåg att människor har ett kort spann av uppmärksamhet. Du måste sända en reklamfilm 30-40 gånger innan människor börjar ta in det hela och lägga märket till filmen. Det finns studier från reklambranschen som visar detta och vi inom djurrättsrörelsen bör ta lärdom från reklambranschen. En människa kan se en reklamfilm 5-10 gånger utan att registrera budskapet. Så man måste fortsätta att sända reklamfilmen. Vi inom djurrättsrörelsen måste exponera människor för vad som händer inom djurindustrin om och om igen.
Det händer dock mer i dag än för 30 år sedan. Vi börjar nå fram till människor, det är viktigt att få människor att förstå och veta vad som händer inom djurindustrin. När människor väl vet så är nästa steg att få människor att bry sig om vad som händer, men det är mycket svårare. Det är då människors alla traditioner och vanor slår till och då är människor oftast mer villiga att acceptera vad som händer än att faktiskt ändra sina traditioner och vanor.
Tror du att vi går mot en framtid där djuren kommer att få ökade rättigheter/skydd, eller kommer de att exploateras i högre grad inom de kommande decennierna?
Jag tror att djur kommer att få ökat skydd i framtiden. För att djuren skall ha det riktigt bra krävs det en värld där människor är veganer och det måste vara denna värld vi tror på för att det skall kunna ske. Jag önskar som avslutning vilja citera den amerikanska antropologen Margret Meade:”Never believe that a few caring people can’t change the world. For, indeed, that’s all who ever have.”
Om ni vill läsa mer av Tom Regan rekommenderas böckerna:
Djurens rättigheter (1983)
Tomma burar (2005)
Båda böckerna finns utgivna på svenska och att tillgå i Sverige (exempelvis via ad libris), perfekta julklappsböcker med andra ord!