Fakta om gallbjörnen

Kragbjörn (Ursus thibetanus eller Selenarctos thibetanus)

Snabb-fakta om kragbjörnen, som används inom gallindustrin i Asien:

  • Kragbjörnen kallas också för asiatisk svartbjörn.
  • Ett annat namn för kragbjörnen är “månbjörn”, tack vare den vackra, gula halvmånen på björnens krage.
  • Kragbjörnen är listad som utrotningshotad.
  • Björnen blir 1,2 till 1,8 meter lång. Honor väger kring 100 kilo och hannarna dubbelt så mycket.
  • Reviren omfattar ungefär en mil. Den asiatiska svartbjörnen gillar att röra på sig.
  • Svartbjörnen är allätare. Dieten består mest av grönsaker, frukt, nötter, insekter, små däggdjur, fåglar, och kadaver. Det är heller inte någon myt att björnar verkligen älskar honung. De kan känna doften från flera kilometers håll.
  • Kragbjörnen är mycket intelligent och har ett stort ordförråd. Den gör kluckande ljud medan den leker, den säger tut-tut-tut när den är på vakt, och gör gruffande ljud när den varnar eller tänker anfalla. Honor är mer högröstade än hanar.

Utseende

Kragbjörnens päls är svart och relativt tjock. Vissa individer kan även ha en brunaktig toning i pälsen. På bröstet kännetecknas kragbjörnen av en vit V-formad fläck. Det svenska namnet kragbjörn kommer ifrån den längre pälsen runt halsen som får det att se ut som att björnen har en krage. Huvudet är klotformat och har tydliga stora öron. Kragbjörnar är 130 till 190cm långa. Hanarna väger 130 till 180kg medan honorna är mindre och väger 60 till 110kg.

Livslängd

Lite är känt om kragbjörnars livslängd. Man uppskattar att de lever till ca 25 års ålder i det vilda, medan den äldsta kragbjörnen i fångenskap blev 36 år gammal.

Utbredning

Kragbjörnen är vanligast i Kina, men finns också i Indien, Pakistan, Japan, Korea, Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Kambodja, Iran, Laos, Malaysia, Mongoliet, Burma, Nepal, Ryssland, Taiwan, och Vietnam.

Habitat

Kragbjörnen lever i skogsområden både i tempererade och i mer tropiska områden. Under den varma sommaren kan den dra sig till svalare bergsområden.

Föda

Kragbjörnar är en omnivor (allätare) men livnär sig, som de flesta björnarter i Asien, huvudsaklig av föda från växtriket. De äter frukt, bär, frön och honung, men också insekter och mindre ryggradsdjur. Det händer även att de äter fisk och mindre däggdjur och mindre kadaver. Under hösten lägger de på sig ett fettlager inför vintern genom att äta feta nötter.

Levnadssätt

Kragbjörnen rör sig vanligtvis i ett område som är ca 10 till 20km2, beroende på tillgång till mat. Kragbjörnar är främst aktiva under natten, och letar då sin föda, men ses då och då aktiva under dygnets ljusa timmar, när det är brist på mat. De är ensamlevande djur förutom under den tid då ungarna följer sin mor.

I de norra och kallare områdena av kragbjörnens utbredningsområde går björnen i vinterdvala. Under sensommaren och hösten lagar den ett fettskikt för att klara vintern, som den spenderar i en grotta.

Fortplantning

Kragbjörnen parar sig under sommaren och honan är sedan dräktig ca 7 till 8 månader tills födseln sker i februari eller mars. De föder 2 till 3 ungar i varje kull under våren, och ungarna väger ca 300 till 450gram var. Björnungarna är blinda vid födseln, och öppnar ögonen efter en vecka. Honan diar ungarna i ca 3 månader och ungarna stannar med modern till ca 3 års ålder, då de blir könsmogna.

Kragbjörnen och människan

Situationen mellan människa och kragbjörn i Asien är rik på konflikter. Djuruppfödare anser att kragbjörnen utgör en fara för deras djur, vilket har lett till att den jagas. Det har också hänt att människor attackerats av kragbjörn då björnarna blivit provocerade eller överraskade av människor. Kragbjörnars förmåga att enbart stå på sina bakben har lett till att de ibland har fångats in för att tränas att bli dansare för en publik, likt den indiska traditionen med läppbjörnar.

Den största konflikten, sett ur björnarnas perspektiv, är att kragbjörnar länge hållits i fångenskap för sin galla, vilken anses som en viktig ingrediens i traditionell kinesisk medicin. Detta brukar kallas för gallfarmande. Tyvärr kan en ökad förstörelse av björnarnas habitat och skogsmarker leda till fler konflikter.

De största hoten för kragbjörnarnas överlevnad i naturen är förstörelsen av deras levnadsområde. Kragbjörnar jagas även för nöjes skull; för att hålla dem borta från boskapsdjur; samt för att de ibland angriper människor. Det förekommer även tjuvjakt för att komma åt björnens gallvätska. Då björnar klättrar i träd river de bort barken, vilket reducerar värdet på timret. Detta är ännu en anledning för jakt, och i Pakistan, Bangladesh och Korea är kragbjörnen nästan utrotad. Allmänt räknas arten av IUCN som sårbar och är listad på CITES lista för utrotningshotade djur.

Kuriosa

  • Myten om Yeti, (snömannen som lever i Himalaya) härstammar troligtvis från en kragbjörn man sett.
    Kragbjörnen är tillsammans med Malajbjörnen de enda björnarter man känner till som bygger en matplattform högt uppe i träd.
  • Den vita fläck som kragbjörnen har på bröstet är formad som bokstaven V, alternativt en halvmåne, och har gett björnen dess namn. Selenarctos thibetanus betyder ”Tibets månbjörn”.
  • Kragbjörnen har setts på så höga höjder som 4700m.ö.h.